LitteraturMagazinets recension
av Oceanen vid vägens slut, Neil Gaiman
En fröjd att läsa Gaimans nya
Den flerfaldigt prisbelönade och hyllade brittiske fantastikförfattaren Neil Gaiman är tillbaka. Hans nya roman – den lågmälda och finmejslade ”Oceanen vid vägens slut” – kan bli en modern fantastikklassiker.
”Oceanen vid vägens slut” är berättelsen om en man som återvänder till sina barndomstrakter för att besöka en begravning. Stunden mellan ceremonin och mottagningen ägnar han åt att besöka sina gamla grannar. Framme hos dem kommer undangömda minnen från en svunnen tid tillbaka. Om våren då han skulle fylla sju och hans barndom tog slut för alltid. Samma vår tog hans familj in en ny barnflicka och inackorderingar, vilket förändrade hans värld för all framtid.
I Neil Gaimans värld är aldrig något precis som betraktaren tror att det ska vara, vare sig det är vanliga eller ovanliga situationer eller varelser. Så är även fallet i ”Oceanen vid vägens slut”. Pojken upptäcker att världen inte är som han har trott. Han kommer till insikten att föräldrarna och den värld de har skapat inte är den perfekta illusionen av verkligheten som de har insisterat på. Världen som finns utanför både är farlig, mörk och oväntad. Iakttagelsen leder till ett alldeles nytt ställningstagande och sökande efter en egen identitet. För vem kan man lita på om man inte känner sig själv?
Språket i Neil Gaimans berättelse är vackert, levande och har en förmåga att gripa tag i läsaren och måla en vacker, men skrämmande bild, av den värld han vill berätta om. Översättaren Kristoffer Leandoer har lyckats fånga den trolska stämningen väldigt bra på svenska, vilket inte alltid är fallet när böcker med en så särskild stämning översätts. För det är just stämningen som är det som gör att boken aspirerar till att bli en klassiker. Otäck och med oväntade vändningar. Boken har redan fått stor uppmärksamhet, bland annat valdes den till Årets bok för 2013 i brittiska National Book Award.
Det här är både berättelsen om den smärtsamma perioden då brandomen övergår till ett förstadium till vuxenlivet och om möjligheterna som finns om man faktiskt väljer att tro sina ögon när det otroliga inträffar. Neil Gaimans version av dessa två är glädjande nog alldeles fantastisk och en fröjd att läsa.
Mottagen: 14 maj 2014
Anmäl textfel
