LitteraturMagazinets recension
av Kroppen jag föddes i, Guadalupe Nettel
Nära in på bara kroppen
"Kroppen jag föddes i", den första av den prisbelönta författaren Guadalupe Nettels böcker som översatts till svenska, är en självbiografi förklädd till fiktion, en uppväxtskildring på en helt egen nivå.
I Sydamerika övergår det turbulenta 70-talet till 80-tal. En ung flicka försöker upptäcka sig själv, uppfostrad av föräldrar som både ställer hårda krav och lever ut sina progressiva ideal. År senare sitter en kvinna och berättar sin historia för en psykolog. Sällan har en roman fått ett mer passande namn än "Kroppen jag föddes i".
Hon berättar om flickan som fötts med ett vitt födelsemärke på pupillen: "Att pupillen var täckt gynnade en långsam utveckling av grå starr, på samma sätt som det i en tunnel utan ventilation utvecklas mögel." Eftersom detta var innan tiden då transplantationer utfördes i en större utsträckning tvingar flickans föräldrar henne till plågsamma övningar för att hålla ögat levande tills dagen kommer då det kan opereras.
Och då flickan krokar med ryggen blir hon dessutom kallad kackerlacka av sin mor. Detta gör att flickan tidigt blir plågsamt medvetet om sin kropp. Som bringar både smärta och så småningom, njutning. Till följd av smeknamnet uppstår sympati för kackerlackorna som överlever allt, och flickans eget utanförskap ger henne en blick för vad som händer i det sociala livets utkanter. Hon är den eviga outsidern, ofta ensam, men inte alltid. För hon är inte den enda som är utanför.
"Kroppen jag föddes i" rör sig från Mexico City till franska ghetton och tillbaks igen. Progressiva föräldrar ställs mot en konservativ mormor som stundtals uppfostrar flickan, som bara vill vara sig själv. Men vem är hon?
De senaste åren har många författare börjat skriva självbiografier förklädda till fiktionella verk. Ett nära exempel är Teju Coles "Varje dag är tjuvens dag".
I "Kroppen jag föddes i" finns följande upplysande mening: "Jag talade franska med latinoaccent och hade ett namn som var omöjligt att uttala och som liknade det på en fransk ö långt borta i Karibien."
Men det Guadalupe Nettel lyckas med är att genom sin fruktansvärt skarpsynta, nästan magiska prosa att få mig att undra huruvida "Kroppen jag föddes i" förtjänar att sorteras i ett självbiografiskt fack. För den här, på ytan ganska ordinära "uppväxt-romanen", är nästan för bra för att vara sann.
Mottagen: 3 juli 2015
Anmäl textfel
