LitteraturMagazinets recension
av Djup grav, Nevada Barr
Anna Pigeon löser ny mordgåta
2015 kom "Pumaspår", med rangern Anna Pigeon i huvudrollen. Uppföljaren "Djup grav" är en spännande roman som bjuder på härliga naturbeskrivningar från den storslagna miljön vid Lake Superior.
Jag hade redan ögonen på Hoodoo Förlag när jag upptäckte att det kommit ut ännu en bok i Nevada Barrs deckarserie om Anna Pigeon, skogsvaktaren som arbetar och löser mordmysterier i USA:s olika nationalparker. Jag avgudar den vackra och mångsidiga amerikanska naturen. Därför blev "Djup grav", som utspelar sig i den storslagna miljön vid Lake Superior i norr, ett bra substitut för ännu en roadtrip.
Anna Pigeon tjänstgör som ranger i nationalparken Isle Royales karga och isolerade sjöområde, där hon patrullerar mellan öarna med båt. I ett försök att lämna gamla sorger bakom sig hoppas hon på en lugn tillvaro, trots besvärliga turister och fuktig dimma. Trakten är känd för sin rika mängd sjunkna båtar, som besöks av skamlösa nöjesdykare med siktet inställt på att länsa vraken på övergivna skatter – och utan att dra sig för att vanära de döda sjömännens kvarlevor. I trakten berättas passande nog sägnen om windigon, ett indianskt sagoväsen som utnyttjar och parasiterar på andra. Numera är varelsen bara en symbol för den kyla som möter människorna som vågar trotsa sjöns nordliga vintrar. Men en dag upptäcks ännu en död kropp i ett av de sjunkna vraken. Faran finns närmare än vad ortsbefolkningen vill tro, för den här gången handlar det inte om en sedan länge drunknad sjöman…
Naturbeskrivningarna i "Djup grav" gör mig väldigt sugen på ännu en USA-resa. Jag har besökt ett flertal av landets nationalparker, men det är inget som helst krav för att ryckas med i skildringen av den lilla isolerade ortens dubbelbottnade ödslighet och kyla. Jag blir även mycket förtjust i Anna Pigeon, som är både charmig, egensinnig och har en bakgrund som gör henne mänsklig. Hon hanterar saknaden efter sin älskade med lite för stora mängder rödvin och använder sin torra humor som ett känslomässigt försvar. Författaren lyckas bra med att få mig intresserad av seriens huvudperson.
Samtidigt finns det en del som stör. Språket är egentligen lättläst, men blir ibland lite tillkrånglat. Författaren trasslar in sig i onödigt komplicerade meningsbyggnader, med en del märkliga metaforer. Författaren har också en förkärlek till utförliga redogörelser, istället för att välja ett fåtal talande detaljer. Informationen om dykning blir till exempel för långrandig för någon som inte är specifikt intresserad av sporten.
Det tar också ett tag innan jag kommer in i boken. Inledningen kretsar lite för mycket kring båtar och annat som inte skapar omedelbar spänning. Även om jag som läsare snabbt introduceras i sjölandskapets ogästvänliga och lockande natur, är det kanske inget idealiskt sätt att inleda en spänningsroman på.
Detta är inte första boken i serien och i början förekom en del som visade detta, små pusselbitar om Annas tidigare liv och om tillvaron i Texas där hon arbetade förut (och där boken "Pumaspår" utspelar sig). Vid något tillfälle blev jag förvirrad, eftersom jag inte visste om jag missat något eller om detaljerna kom från en annan bok. Samtidigt är det inget måste att läsa serien kronologiskt. Bokens fokus är främst mordgåtan och Annas privatliv fungerar mer som kuliss – om än en engagerande sådan. Jag tycker om Anna och läser gärna fler böcker om henne. Speciellt "Pumaspår" lockar; det kan behövas lite Texas-hetta under den nordiskt bleka marssolen.
Framöver kommer ännu en spänningsserie från Hoodoo Förlag, denna gång med Australien som skådeplats. Det är en annorlunda utgivningsprofil, som jag håller ett fortsatt öga på!
Mottagen: 3 mars 2016
Anmäl textfel
