LitteraturMagazinets recension av Den stora omvandlingen : En granskning av välfärdsmarknaden, Olav F. Unsgaard
Välfärd på vinst och förlust
Vårt välfärdssystem har under ett par decennier gradvis gått från avståndstagande skepticism till självklar implementering av vinstdrivande företag som aktörer på välfärdens marknad. I antologin ”Den stora omvandlingen” skildras olika delar av omställningen.
Om de senaste trettio årens smygande systemskifte skulle ha ett soundtrack, skulle jag välja Abbas ”The winner takes it all” som självklart ledmotiv.
Det anses numera självklart att barnens framtid och de äldres välmående läggs ut på entreprenad. Den som bjuder lägst, vinner rubbet. ”Kom och köp” ropar såväl fristående som kommunala skolor och behandlar elever som kunder, som i sin tur behandlar skolorna som något man provar på öppet köp. Konkurrens och valfrihet var tänkt att fungera som kvalitetshöjande utslagsfaktorer när privatiseringarna skulle rädda individerna från kollektivets. Istället har det visat sig att staten och kapitalet har suttit i samma båt ganska länge, alltmedan medborgarna har fått slåss om flytvästarna i havet. Eller förlåt, inte medborgarna, det är ju kunder det handlar om.
Det är detta antologin ”Den stora omvandlingen” handlar om. Den ges ut i ett skede när media under flera år rapporterat och avslöjat konkurser och mänskliga tragedier på löpande band. Elever som inte får ut slutbetyg, liggsår som utvecklas till maskbon och en politisk-ekonomisk utslagningsmekanism som subtilt men effektivt ökar segregationen och ojämlikheten i samhället. Detta är följder av den alltmer privatiserade och utauktionerade arena som (fortfarande?) kallas välfärd.
Enligt Språkrådet förknippas numera ”välfärdsföretag” med "företag som samvetslöst profiterar på den skattefinansierade välfärden". Om grundbetydelsen av välfärd är hög levnadsstandard och social trygghet på gruppnivå, som finansieras med skattemedel, är det en helt logisk definition av de aktörer som tjänar ofattbara summor på områden som länge varit fredade från vinstintresse som största drivkraft.
Bokens första reportage ”Pysslingen och riskkapitalet” av Kent Werne är en omfångsrik och grundlig genomgång av hur politiker från både höger och vänster bäddat för att marknadisera välfärden alltsedan 1980-talet. Handsken kastades definitivt på 1990-talet och både riskkapitalister, tjänstemän och medborgare plockade snabbt upp den. Att stora koncerner skulle ge sig in i leken, trodde kanske ingen i början, men det blev snabbt uppenbart att för att kunna köpa billigt och (snabbt) sälja dyrt, gällde det att minimera den faktor som är mest kostsam, det vill säga människorna som finns inom välfärdssektorn.
Malin Beecks berättelse om JB:s uppgång och fall och Shora Esmailians text om när Attendo tog över ett demensboende och körde kvaliteten i botten påminner om vilka som alltid offras i ägarnas jakt på profit. Det är de elever, boende och personal, som degraderats till utgiftsposter i ett vinstberoende och siffertrixande budgeteringsarbete.
I ”Våra barn och andras ungar” målar Cecilia Verdinelli upp en obehagligt välbekant bild av hur man som förälder dras in i det ekonomisk-politiska spelet. Hur långt ifrån sina ideal kan man egentligen ställa sig, när den egna avkomman ska säkras en god framtid och rätt skola ska väljas? Ett slags ”survival of the fittest” på solidaritetens, likvärdighetens och integrationens bekostnad är det som råder i betongdjungeln.
De ojämlika konsekvenserna av avknoppningar och Vårdval Stockholm skärskådas av Mikael Färnbo i "Stockholmssyndromet" och det blir tydligt att de som verkligen behöver kvalificerad vård (och som av en händelse ofta är boende i förorter som Rinkeby och Skärholmen), får stå tillbaka till förmån för enkla snabbexpedierade diagnoser.
En tanke hänger sig envist kvar efter läsningen av ”Den stora omvandlingen” och det är att i valfrihetens och individualismens namn har vi kanske alla blivit mer fångna än någonsin i ett samhälle där det inte bara är viktigt att vi väljer, utan att vi väljer rätt och bäst. Spelar vi bara spelet som det är konstruerat eller kräver vi att reglerna skrivs om?
Abbas låttext ekar mellan sidorna tillsammans med insikten att ”Blir du lönsam, lille vän” inte bara är en titel på en tavla. Det har blivit en konkret verklighet som hela samhället har att förhålla sig till:
“The winner takes it all,
The loser has to fall
It’s simple and it’s plain
Why should I complain”
Mottagen: 30 mars 2014
Anmäl textfel