LitteraturMagazinets recension
av Marias tårar, Olle Lönnaeus
Blodigt maffiakrig i Malmös undre värld
"Marias tårar" är den andra delen i Olle Lönnaeus serie om poliserna Jonny Lilja och Eva Ström. I en roman där konflikterna känns igen är det karaktärsskildringen som är den största styrkan, skriver Bodil Hansson.
Narkotikaspanaren och pokerspelaren Jonny Lilja släntrar fram över Möllevångstorget med uppfälld krage och neddragen mössa. Snön yr på Skånevis över Malmö. "Jag älskar den här staden" tänker han, men kärleken är inte hundraprocentigt ömsesidig. Det finns sidor hos Jonny Lilja som Malmö inte älskar, detta gäller både den malmöitiska polisen och den malmöitiska maffian.
De flesta författare som skriver deckare ger oss tidsbilder av det samhälle som historien utspelas i. Det är detta som kan göra deckare till intressanta samhällskritiker. Olle Lönnaeus har i tidigare böcker skildrat olika platser och händelser i södra Skåne, en miljö som han behärskar. I den här boken är det Malmö som är i blickfånget. Skånskt vindpiskat snöoväder förstärker det ogästvänliga inre klimatet som historien utspelas i.
I "Marias tårar" skriver han om 2000-talets Malmö och det blodiga gangsterkrig som utkämpas där. För den som följer vad som händer i Malmö i dagspressen så känns konflikterna och skjutandet välbekant.
I den världen rör sig huvudpersonen, narkotikaspanaren Jonny Lilja. Maffiabossen Ratko vill att han skall ta reda på vem som dödat en man som hittats fastfrusen vid Ribban. Och eftersom Jonny har en skuld som skall betalas kan han inte komma undan. Han går både polisens och maffiabossens ärende.
Men det upphör snart att vara en uppgift för polisspanaren – det kommer att handla om hans eget liv och om hans närstående. Och Jonny blir själv anklagad för ett mord och han blir jagad både av sina poliskollegor och av olika delar ur den maffia som styr Malmös undre värld. Det är kriminella ur olika gäng med rötter och ursprung på Balkan som utkämpar sin kamp på Malmöarenan men det finns också inslag av inhemska kostymkriminella malmöiter. Blod rinner och skjutvapen avfyras.
Och kring Jonny Lilja målar sedan Olle Lönnaeus upp ett galleri av färgstarka gestalter ur de olika kriminella grupper som kämpar om makten i Malmö. Lönnaeus styrka ligger just i förmågan att framställa dessa färgstarka och originella människors fysionomier och ge uttryck åt deras världar och världsbilder. Och för att det skall finnas en god kraft som motvikt till allt det blodiga och onda så finns Eva Ström som är arbetskamrat och vän. Och när hela Malmö poliskår och insatsstyrka jagar Jonny, då har hon styrkan och kraften att gå emot strömmen.
Själva historien är inte originell. Vi har vant oss vid poliser som på olika sätt har ett eller annat finger också i den undre världen. Det är heller inte ovanligt att polisers privatliv kommer i kläm när olika gangstergrupper slår till. Men vi vet ju också att det goda segrar till slut även om det ibland blir litet kantstött. Men människorna som målas upp är intressanta och originella och det är i detta som styrkan i denna bok ligger. Skildringen av Malmö är också tilltalande.
Olle Lönnaeus har förmågan att ljussätta den kriminella arenan och där framträder ett komplicerat system av olika gangstergrupper som styr över Malmö men som också bekämpar varandra med våldsamma metoder. Och det handlar naturligtvis om pengar, stora pengar, och då finns det klara samband in i det malmöitiska etablissemanget.
Olle Lönnaeus har skrivit en bok som är läsvärd. "Marias tårar" är den andra fristående delen i en serie. Vad händer i tredje delen om det nu kommer en sådan?
Mottagen: 17 maj 2016
Anmäl textfel
