"God" litteratur kontra tycke och smak
Finns det objektivt bra böcker?
Den senaste veckan har många bokbloggare diskuterat om vad som är bra litteratur och hur den som recenserar skriver om böcker. "Ett perspektiv som jag tycker saknas lite i debatten är den betydelse som en bok kan ha i en mer allmän mening. Hur ”viktig” är boken?" skriver LitteraturMagazinets Henrik Elstad.
När jag hade läst ut Therése Söderlinds ”Norrlands svårmod” började jag fundera på vilket betyg jag ville ge boken. Den berörde mig väldigt mycket, jag fick liknande känslor som när jag läser Joyce Carol Oates eller Kerstin Ekman vilket är mycket positivt och jag vägde mellan en 4:a och en 5:a. Jag surfade runt lite för att se vilka betyg andra läsare hade gett boken – och det visade sig vara alla betyg mellan 1 och 5 med flest 3:or och 4:or.
Efter det läste jag några recensioner med blandade omdömen. Det fick mig att fundera en del på den debatt som har förts på några bokbloggar den senaste veckan, med början hos Johanna L på Bokhora, om vad som är bra litteratur och hur vi bloggare skriver om det.
Diskussionen om huruvida det går att utnämna objektivt bra litteratur dyker upp då och då när man vill avgöra vilka böcker som ”alla” borde läsa. Det tillverkas dagligen listor i olika media där böckers kvalitet rangordnas eller bedöms. Själv är jag barnsligt förtjust i listor och betygssättning (när det gäller böcker, inte så mycket i mitt yrke som lärare), men jag vill vara tydlig med att det i första hand är min egen läsupplevelse som jag betygssätter. Jag tillhör de som anser att det är oerhört svårt att hävda en boks objektivt litterära kvalitet. Det spelar ju inte så stor roll hur välskriven en bok är om läsaren inte tar emot berättelsen som en givande upplevelse.
Den personliga recensionen har naturligtvis sin plats, framför allt när man letar boktips hos bloggare som man själv upplever att man har något gemensamt med. Samtidigt blir tyckandet och betygssättandet oerhört navelskådande och utifrån synsättet ovan kan man ju fundera på hur intressant en enskild bloggares omdöme egentligen är, om inlägget mest handlar om personlig smak?
I den individualistiska samtid vi lever i och som bloggarna är en produkt av, upplever jag att tankarna om en bok ofta stannar vid vad JAG tyckte och kände.
Ett perspektiv som jag tycker saknas lite i debatten är den betydelse som en bok kan ha i en mer allmän mening. Hur ”viktig” är boken i ett historiskt perspektiv eller för att förstå vårt eget samhälle? Har författaren gjort något nyskapande inom litteraturen eller genren? Det är väl där som bland annat litteraturvetare spelar en viktig roll, att sätta in boken i ett sammanhang.
Nu råder som tur är inget motsatsförhållande mellan kvalitet och relevans. En betydelsefull bok blir oftast mer intressant om den också upplevs som välskriven. ”Torka aldrig tårar utan handskar” har tillskrivits en oerhört stor betydelse för hur vi ska lära något av AIDS-skräcken och hetsen mot homosexuella som fanns under 1980-talet. Men den är också skriven på ett sätt som många tilltalas av.
Om man pratar om en boks betydelse kan man också väga in kvantitet till viss del. En del böcker som säljer mycket får ofta mycket kritik för sin kvalitet, men man får ändå säga att de får en betydelse för alla de läsare som väljer dem. När David Lagercrantz Zlatan-biografi nominerades till Augustpriset var det en del (undertecknad inräknad) som fnös lite och hävdade att den inte uppfyllde de litterära krav som man förväntar sig av en Augustvinnare. Men ”Jag är Zlatan Ibrahimovic” kanske var viktigast för svensk litteratur under 2012, eftersom den bidrog till att många unga människor läste sin första bok. Andra böcker som fått många unga att läsa romaner är Twilight-serien, men där kan man diskutera om betydelsen är helt positiv med tanke på vilka könsroller och värderingar som förmedlas. Jag hade svårt för språket i Twilight, men det var stereotyperna och misshandeln av genren som gjorde mig upprörd som läsare!
Det är viktigt med en levande litteraturdebatt där åsikter möts och bryts. Där någonstans skapas väl också litteraturhistorien, för en bok som inte blir omtalad och diskuterad glöms snart bort. Många av de böcker från tidigare sekler som fortfarande blir lästa skapade uppståndelse när de gavs ut. I tider av näthat kan jag också rekommendera kommentarsfälten hos bokbloggare, där råder för det mesta god ton trots olika ståndpunkter.
Jag kan hålla med de som tycker att det emellanåt blir lite väl samstämmigt kring vissa böcker, men det är sympatiskt med en positiv inställning till berättelser och läsande.
Jag vet inte varför, men det känns också som att man bör ha mycket på fötterna om man ska skriva negativa omdömen, framför allt om man hävdar någon sorts allmängiltighet.
Jag kom till slut fram till ett betyg för ”Norrlands svårmod”. Det blev en 4:a, vad nu det betyder…
Anmäl textfel
Hon skriver bland annat: "Själv tror jag inte på objektivt bra och dålig litteratur. Det är oväsentligt att göra den uppdelningen, därför att det beror helt på vad du själv tycker om och vilken typ av läsupplevelse du är ute efter. Att värdera läsupplevelser ser jag absolut ingen poäng med. Däremot tror jag att en person som är utbildad i litteraturvetenskap bättre kan motivera varför hen tycker om eller inte tycker om en bok."
