Elin Lucassi: Om serier i skolan
"Skolan måste se upp när serieförlaget Egmont vill in i klassrummet"
Serieförlaget Egomont slår sina lovar runt klassrumsdörrarna. Genom satsningen "Serier i undervisningen" vill de få skolorna att köpa in Kalle Anka och Bamse i utbyte mot gratis lärarhandledning och serieworkshops.
Men skolan får inte glömma att behandla serier i svenskundervisningen på samma sätt som exempelvis romaner och nyhetstexter – nämligen obundet, nyanserat och kritiskt. Det skriver LitteraturMagazinets medarbetare Elin Lucassi som har gedigen bakgrund i både skolans och seriernas värld.
Skolan är en eftertraktad arena för den som vill förmedla något, vare sig det är en åsikt eller en produkt. Skolan som sammanhang betyder automatisk dignitet, trovärdighet och kredibilitet. Värden som i det enorma informationsflödet på en hårt konkurrensutsatt marknad är lika eftertraktat som vatten på en ökenvandring. Detta måste alla som arbetar i skolan vara medvetna om och jobba aktivt med. Det är inte för inte som läroplanerna innehåller krav på källkritik och att arbetet med att kunna granska, sålla och göra urval är viktigt i alla ämnen.
Många är de aktörer som har börjat slå sina lovar kring den eftertraktade klassrumsdörren. En av de senaste i raden är serieföretaget Egmont med sin satsning "serier i undervisningen". I kölvattnet av den senaste PISA-undersökningens resultat gällande sjunkande läsförmåga hos svenska elever passar deras visioner perfekt in. Man vill enligt egen utsago "genom en ökad läsglädje bidra till att vända den negativa utvecklingen med svenska skolbarns och skolungdomars bristande läsvanor och försämrade läsförmåga". Detta ska ske genom att skolor köper Kalle-Anka och Bamse-tidningar från företaget vilka i sin tur erbjuder gratis lärarhandledningar och serieworkshops i utbyte.
Det finns inga tvivel om att Egmont följer de spelregler som finns uppsatta för en kommersiell aktör. De har identifierat en potentiell marknad och skapat en till synes win-win situation där de erbjuder något gratis mot att de får en chans att tjäna pengar. Frågan är vilken roll skolan kan, och får, axla i sammanhanget.
Skolan måste förhålla sig till sin värdegrund vilken stipulerar att "undervisningen ska vara saklig och allsidig". Å andra sidan ska skolan se till att eleven får ta del av det omgivande samhället och dess aktörer. Att hålla en balans mellan dessa olika delar är något man som pedagog alltså inte kan välja bort.
Låt oss titta närmare på vad det är man tackar ja till när man bjuder in Egmont i klassrummet.
Egmont har byggt en mycket ambitiös hemsida kring projektet där man bland annat presenterar forskning kring serier och utbildning. Man listar även anledningar till att serier är något som man ska ta in i skolan.
1. Seriens styrka som identifikationsverktyg och därigenom förmåga att väcka känslor, något som är avgörande för att lärande ska ske.
2. Det vidgade textbegreppet. När man läser tecknade serier stimuleras både höger och vänster hjärnhalva. Den högra hjärnhalvan bearbetar bilder medan den vänstra bearbetar texten.
3. Serier utgör en bra grogrund för förståelse för främmande kulturer (till exempel läses Kalle Anka av barn över hela världen, och berättelserna utspelar sig i olika delar av världen och under olika tidsepoker).
Känns denna listning relevant kan man med andra ord gå med på Egmonts påstående att "serier är bra för läsinlärningen och har en självklar plats i klassrummet". MEN, om man väljer att gå på den linjen måste genren behandlas på samma sätt som alla andra genrer man använder sig av i skolan, nämligen obundet, nyanserat och kritiskt.
Det ÄR nämligen problematiskt att låta en genre eller ett ämne representeras av en enda aktör på området. De flesta använder sig exempelvis av romaner i svenskundervisningen, men man läser inte BARA böcker författade av JK Rowling. Man analyserar nyhetstexter, men utgår inte BARA från Arbetarbladets debattartiklar. Man väljer bredd och låter olika avsändare komma till tals. Det var ju "saklig och allsidig" undervisningen skulle vara. I dag är seriegenren inte särskild etablerad som undervisningsverktyg. Många känner sig osäkra på hur de ska närma sig fenomenet och för dem kan en snyggt färdigpaketerad lösning med rosett runt komma som en skön lösning på problemet. Frågan är om man skulle gapa och svälja lika glatt om den som slagit in presenten hette Coca Cola, Nike eller kanske Swedish match?
Jag har jobbat i skolan i många år och vet hur ont om tid man har. Serietemat i Egmonts regi löper i praktiken mycket stor risk att bli en engångsföreteelse. Med andra ord ett riktigt Kalle-Anka-projekt.
Så till dig som jobbar som svensklärare och är sugen på att ta in serier i ditt klassrum, gör det! Serier är verkligen stimulerande, kul och intresseväckande. Och du som professionell kan ju det här med språkanalys och textarbete. Skulle du ändå tycka att det känns sjukt läskigt att någon lagt bilder till texten, vänd dig till din lokala bildlärare för hjälp med bildanalysen. Ett brett serieutbud som representerar ett bredare spektra än enbart Ankeborg kan med fördel hämtas på skolbiblioteket. Med ett sådant team som backar upp dig kan serier i undervisningen inte bli annat än en objektiv, bred och differentierad succé!
Läs även:
- Replik: "Serier borde ta mer plats i skolan"
- Slutreplik: "Jag är förvånad över reaktionen från Egmont"
Anmäl textfel
