Liliana Komorowska Ahmed:
"Herman Lindqvist lärde mig att älska Sverige"
"Herman Lindqvist har gjort en ovärderlig insats inte bara för historiemedvetandet utan även för integrationen i Sverige. Det är, som bekant, mycket lättare att trivas i ett land vars historia och kultur man har grepp om. Det är ingen överdrift att säga att det var Herman Lindqvist som först lärde mig att älska Sverige,” skriver Liliana Komorowska Ahmed.
"Till dig som bor i Sverige".
Så löd dedikationen på insidan av boken jag stod och försiktigt bläddrade i. Den här meningen grep starkt om mitt hjärta och släppte aldrig taget. Jag läste bok efter bok av Herman Lindqvist med blossande kinder medan kärleken till mitt nya hemland växte sig allt starkare.
Herman Lindqvist, mest känd som hela Sveriges historiemagister har varit i 120 länder, bott i 14 av dem, bevittnat över 20 krig och skrivit 55 böcker. Nu ger han ut historien om sitt eget liv. Lik en gädda griper den tag i läsaren från allra första början. Man sugs omedelbart in i handlingen. Herman Lindqvists miljöskildringar är oförlikneliga. Han förfogar inte bara över en flyhänt penna utan besitter även reporterns och fotografens skarpa blick.
För mig är och förblir Herman Lindqvist den som en gång gläntade på porten till Sveriges historia och bjöd mig in. Hans insatser i att popularisera Sveriges historia kan knappast överskattas. Före honom låg intresset för landets förflutna i fullständig träda. Det var han som tände gnistan som i sin tur blev till en löpeld. I sin blåa kavaj kastade han sig in i stridens hetta och vilt gestikulerande bland krutrök och damm vann han hela svenska folkets hjärtan.
Denne folkkäre författare har gjort en ovärderlig insats inte bara för historiemedvetandet utan även för integrationen i Sverige. Det är, som bekant, mycket lättare att trivas i ett land vars historia och kultur man har grepp om.
Herman Lindqvist som alltid rört sig mellan olika kulturer med en sådan självklar elegans förstår vikten av en inkluderande patriotism. Det har han flertal gånger gett uttryck för i sina böcker, krönikor och föredrag. Av många sedd som svenskhetens oförtröttlige försvarare har han alltid visat respekt för andra kulturer och varit angelägen att påminna om de starka band som förenar Sverige med dess grannländer, också med dem som en gång råkat hamna på fel sida av järnridån.
Många av oss med rötter i andra länder uppskattar varmt även den aspekten av hans författargärning. Ett mindre känt faktum är att Herman Lindqvists kåseriböcker står på många kurslitteraturlistor för undervisning i svenska som främmande språk.
Herman Lindqvist är en folkbildare av stora mått. Alla historieprofessorer borde tacka honom för att han har banat vägen och krattat i manegen, så att de nu plötsligt kan kränga nya upplagor av sina knastertorra böcker som innan dess ville ingen läsa ens under pistolhot. Men otack är världens lön! I stället ger man sig på honom gång på gång med samma envetna ursinne... Inte undra på att Herman Lindqvist stundom blir förbannad på hela felfinnarklubben och biter ifrån sig. Vem skulle inte göra det?
Det har vissa recensenter haft svårt att smälta och beskyllt honom för att vara onödigt bitter. Är man bitter när man försvarar sin heder och vägrar bli trampad på? Jag kallar det stolt och okuvlig.
Herman Lindqvist har mig veterligen aldrig kallat sig historiker. Hans främsta uppgift och avsikt har varit att väcka ett historieintresse. Och när man väl fått blodad tand då är det ingenting som hindrar att man går över till andra författare och riktigt seriösa historiker med fotnoter och allt. Då blir plötsligt även det träigaste föredraget till ljuv musik och den tråkigaste avhandlingen känns med ens lika spännande som en gastkramande deckare. Ty ett frö har redan blivit sått.
Så varför har de flesta i den akademiska världen så svårt för Herman Lindqvist? Vadan denna kompakta motvilja mot denne man vars största brott tycks bestå i att han en gång tog saken i egna händer och utan att be någon historieprofessor om lov bestämde sig för att lära hela svenska folket att älska sin historia. Och lyckades!
Liliana Komorowska Ahmed
Anmäl textfel