LitteraturMagazinets recension av Min syster, seriemördaren, Oyinkan Braithwaite
Liv och död i Lagos
Oyinkan Braithwaite föddes 1988 i Lagos, Nigeria. Hon är skribent och redaktör och har med sin spänningsdebut "Min syster, seriemördaren" vunnit Los Angeles Times Award för bästa thriller.
Korede och Ayoola är varandras motsatser. Korede är en plikttrogen, pålitlig, lojal och kanske lite tråkig storasyster, medan Ayoola är vacker, spontan och manipulativ. Båda bor fortfarande hemma med sin mor och en tjänsteflicka trots att de är vuxna, "giftasgamla". Korede jobbar som sjuksköterska på S:t Peter-sjukhuset i Lagos, Ayoola syr klänningar.
Män dras till den attraktiva Ayoola som nattfjärilar dras mot ljus, och de dör lika lätt. Korede älskar sin syster och finns alltid där för henne, till och med när Ayoola i bokens första kapitel ringer och för tredje gången har stuckit ihjäl en man med sin kniv och för tredje gången behöver hjälp med att städa undan en kropp. Det är på sjukhuset som Korede finner återhämtning och ro genom att styra och ställa, förbättra och snygga till. I hemlighet är hon kär i en av läkarna, och komapatienten i rum 313 får höra allt som hon inte kan berätta för någon annan.
Oyinkan Braithwaites genomgående tema är dysfunktionella parrelationer. Mer än en gång blir jag innerligt trött på alla könsroller och förväntningar som finns på systrarna. Hur de ska se ut och vara för att locka till sig män, hur männens otrohet accepteras, ja till och med tas för givet, liksom ett system där välbärgade män betalar för kvinnors utbildning och de blir satta i skuld. När jag äntligen förstått författarens intention sisådär två tredjedelar in i boken ser jag den i ett annat ljus och upptäcker att den är riktigt bra. Omläsningen var således förträfflig.
"Min syster, seriemördaren" är inte skrämmande som en klassisk thriller, det som är skrämmande är istället just de ojämlikheter mellan män och kvinnor som Braithwaite belyser. Systrarna har inget större samröre med vita eller fattiga, i stort sett alla personer i boken tillhör nigeriansk medel- och överklass. Kapitlen är korta, kanske för att den skulle fungera som e-bok (formatet den först gavs ut i), men nästan varje kapitel kan även läsas som en liten fristående novell. Det ligger mycket tanke bakom en till synes glättig yta, eller snarare ett sammanhang där yta i förstone tycks vara allt.
Mottagen: 9 januari 2020
Anmäl textfel