LitteraturMagazinets recension
av Tivoli, P C Jersild
Meriterad senior blickar framåt
Vi är i Stockholm, ett par decennier in i framtiden. ABBA-muséet är rivet, Gröna Lund har gått i konkurs och gamla Aquaria har blivit fiskrestaurang.
Kinesiska riskinvesterare har byggt ett exklusivt äldreboende på marken där Gröna Lund stått, och bättre bemedlade betalar dyrt för en all inclusive-tillvaro där sjukvård, tandvård, en uppsjö aktiviteter och hundraårsgaranti ingår. Där bor bland andra fixaren Bosse, änkan Asta och bröderna Tobias och Mikael med utsikt över Kastellholmen.
Dessa äldre människor ser döden komma allt närmare och håller den envist ifrån sig. De mest fåfänga programmerar sina badrumsspeglar med foton från förr för att se en yngre version av sig själva syssla med sina badrumsbestyr.
Det är inga orimliga scenarion som Jersild spelar upp: bidöden har lett till försök med mekaniska insekter som pollinerare, och robotar och en papperslös arbetskraft utför många av rutinsysslorna. Miljöerna är högst igenkännbara, inte bara för stockholmare utan för alla som varit på Grönan.
Tråkigt nog har Jersild tagit med sig patriarkala strukturer och föreställningar in i framtiden; robotar med kvinnliga röster blir inte tagna på allvar och gamla könsroller tycks cementerade. Språkmässigt störs jag av den samordnande konjunktionen “och” som konstant och felaktigt förväxlas med en deskriptiva konjunktionen “att”. Möjligen är det ett stilistiskt drag i syfte att peka på språkets utveckling, men det är likväl irriterande.
Titeln “Tivoli” anspelar förvisso på Gröna Lund på Djurgården men förutom den geografiska platsen framstår romanen som något av PC Jersilds egen nöjespark med fantasieggande uppslag och tankeexperiment. Tyvärr stannar vissa planer på idéstadiet – själv hade jag gärna läst vidare om de boendes dödsångest och sett att den planerade KBT-behandlingen i form av en medeltidsvecka faktiskt hade genomförts.
Det finns en röd tråd i “Tivoli” trots det kollektiva och lite spretiga berättandet. Det närmaste en huvudperson läsaren kommer är den yngre av bröderna, Mikael, som under morgonbaden simmar mot strömmen i gamla Kärlekstunneln. Sammantaget är det en rätt snyggt ihoptråcklad historia i en framtidsversion som varken är utopisk eller dystopisk. Slutet är intressant och den skulle göra sig bra som bokcirkelsbok.
Mottagen: 7 oktober 2017
Anmäl textfel
