LitteraturMagazinets recension
av Engagemang: Batman, Putnam och jag, Per Grankvist
Text full av underligheter
Per Grankvist är författare och journalist, och har tidigare arbetat som hållbarhetsredaktör på tidningen Veckans affärer. I sin bok "Engagemang" vill han utforska hur engagemang uppstår, vilka uttryck det tar sig och vilken betydelse det har för samhället.
En intressant och lovvärd ansats, men tyvärr har Grankvist tagit sig vatten över huvudet. Vad som ger sken av att vara faktaprosa är i själva verket ett hopplock av vetenskapliga rapporter kryddat med egna slutsatser.
En av Grankvists huvudteser är att allt engagemang är bra – förutom det dåliga. Engagemang som kränker mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar räknar han som obra, och utesluter därmed dessa ur sin definition. Det skulle inte vara något problem om inte Grankvist samtidigt ställer "engagemang" mot "inaktivitet".
Om två personer demonstrerar på Tahirtorget, men den ena röstar liberalt och den andra på Muslimska brödraskapet, vem är då mest engagerad? Enligt Grankvist den förste. Men den andra då, hen är ju inte inaktiv?
Sådana här tankefnurror uppstår hela tiden. Det ger ett slarvigt intryck som förstärks under läsningen. När han hävdar att vanliga människors deltagande i folkmord och inbördeskrig härrör ur vår benägenhet att göra som andra omkring oss, stödjer han sig på en artikel om korruption i Afrika. Som inte nämner ett ord om folkmord.
Det är en viss skillnad mellan ekonomiskt fiffel och att slå ihjäl sina grannar, och tycker man inte det bör man styrka det med en relevant referens. Den här typen av logiska felkopplingar gör det väldigt svårt att behålla tilltron till Per Grankvists argument. Texten är så full av underligheter att jag har svårt att förstå vad jag läser. Det är förvirrande, men på ett märkligt välbekant sätt.
Så slår det mig plötsligt. Det här är surfprosa. Det är precis som när man googlar "engagemang" och hamnar på en sida, som länkar till en annan och så ska man bara kolla upp vad det där ordet betydde och vem som hade skrivit den där artikeln… och efter några timmar har man läst otroligt mycket om ämnet men inhämtat en kunskap som väger luft.
Det slipper jag gärna i bokform.
Mottagen: 24 oktober 2013
Anmäl textfel
