LitteraturMagazinets recension
av Carolines pris, Peter Barlach
Semesterläsning som roar och engagerar
Peter Barlach är dramatiker och författare. Han har skrivit flera pjäser, tre självbiografiska ungdomsromaner och fyra böcker om Caroline.
Redan på första sidan börjar två av Carolines anställda bråka. Hennes krog Anstalten ska precis till att öppna för kvällen när servitören Viktor och kallskänkan Hillevi kommer ihop sig. Viktor kallar Hillevi fascist medan hon tycker att han är en godhetsapostel som inte kan se att livbåten Sverige börjar bli full. Det är en konflikt som sätter tonen för resten av boken.
Caroline har alltså muckat från kåken och driver numera Anstalten tillsammans med Bente, som både är gravid och ganska pryd. Till Anstalten kommer matgäster från alla samhällsklasser, ungefär som på kåken. Utöver Bente umgås Caroline med sköna stammisar, hon tränar självförsvar med den vackra Mernosh som är advokat men tyvärr hundra procent hetero. Lika mycket attraheras hon av Pål men han är tyvärr hundra procent polis. Det är också på Anstalten som Caroline lär känna den olyckliga städerskan Zulfiya, vars förtroende hon sakta vinner.
Det framgår att Caroline har utvecklats sen de tidigare böckerna. Hon har avtjänat ett straff, blivit något av en kändis och ska fylla trettio. ”Nya Caroline” röker inte, hon dricker med måtta, motionerar regelbundet och frågar andra om råd. Det märks att Barlach gillar sin Caroline. Hon är snäll, handlingskraftig, rolig och jordnära. Kanske är det just den där jordnära delen som räddar henne från att falla över gränsen och bli alldeles för bra. Hon lyckas i alla fall reta upp maffian så att hon en dag får ett fint inslaget paket med en krigsförklaring inuti.
–Har du maffian efter dig? frågar hennes bror oroligt.
–Det är maffian som har mig efter sig.
Feelgood är verkligen ingen lätt genre. Det där klichéartade, ytliga och flamsiga som är menat att vara lättläst blir ofta en ointressant mjukglass toppad med tröttsamt strössel. Visst finns det undantag, men de är få – under de senaste åren har jag inte stött på mer än en handfull feelgoodromaner som faktiskt fungerar. Lika sällsynt är det med sträckläsningsböcker som inte är välskrivna thrillers, men ”Carolines pris” är något så ovanligt som en beroendeframkallande feelgoodroman. Drivet, spänningen, humorn, bifigurerna och inte minst den kompromisslösa, egensinniga och förbannat coola huvudpersonen gör boken lätt att sätta sig in i, och jag läser min första Caroline-bok i två långa sittningar.
Mottagen: 4 juli 2017
Anmäl textfel
