Recension
av Sång till den storm som ska komma, Peter Fröberg Idling
Filmiskt och briljant
Jag har inte läst succéboken "Pol Pots leende", Peter Fröberg Idlings debut 2006, men blev genast nyfiken på hans första roman, augustprisnominerade "Sång till den storm som ska komma". Och den är precis så sofistikerad som jag väntat mig.
Det är det första ord som kommer för mig: sofistikerad. Språket bör avnjutas långsamt, för den här romanen liknar få läsupplevelser. I min läsning av "Sång till den storm som ska komma" uppstår gång på gång en stumfilm på näthinnan. Skiftningarna i det mintgröna glaset, skuggorna bland draperierna under hemliga överläggningar, cigarettröken ur glänsande munstycken på caféer där kodade samtal utväxlas och det stycke vibrerande och kvalmiga Kambodja som Fröberg Idling låter uppstå på dessa sidor liknar filmsekvenser av bättre klass. Stämningen är samtidigt drömsk och fokuserad, som om någon hade zoomat in alltsammans med kikare. Katastrofen är överhängande och känns i varje fiber, varje rörelse, men författaren skildrar som titeln antyder tiden dessförinnan: några sensommarvekor 1955.
Saloth Sar, mer känd under sitt senare antagna revolutionära namn Pol Pot, deltar i förberedelserna för det första fria parlamentsvalet efter Kambodjas självständighet från Frankrike. Han är sekreterare åt oppositionspartiets ledare och för att få den kvinna han älskar – Somaly – måste oppositionen vinna. Men dag läggs till dag utan att hon kontaktar honom. Sar, hans viktigaste politiska motståndare, inleder ett förhållande med hans fästmö. Romanhändelserna utspelar sig alltså tjugo år innan Sar med sina styrkor går in i Phnom Penh och i syfte att tvinga befolkningen att återgå till ett naturtillstånd skapar ett blodbad.
Romanen är indelad i tre avsnitt: Sar, Sary och Somaly. Delen Sar är skriven i något så ovanligt som andra person, ett vågat val som Fröberg Idling genomför med en säkerhet och finess som gör att det känns helt naturligt. Sary och Somaly är skrivna i tredje person. Somaly står kanske för den mest stillastående delen. Hennes tillvaro fylls av cafébesök, soiréer, dansgolv. Hon är kvinna i en mansdominerad maktsfär, offer för sin attraktion för maktens män. Det händer inte så mycket, Somaly åker taxi, minns, dansar, tillbringar en natt på hotell. Allt är till brädden laddat med innebörder, gåtor, mänskliga bevekelsegrunder som författaren inte försöker förklara.
Mottagen: 30 oktober 2012
Anmäl textfel
