Recension
av Mitt liv som porrstjärna, Puma Swede & Jan Ekholm
Puma försöker vidga perspektiven
I den mån kvinnor tillåts ha sex i böcker och filmer brukar det i regel följa vissa mönster.
• Kvinnan ska helst vara oerfaren och oavsett om hon är det eller inte så ska sexet – och relationen till mannen (för denna kvinna är ju alltid väldigt hetero) – ältas och överanalyseras. Det hela ska helst mynna ut i livslång, rosafluffig lycka.
• Kvinnor som har mycket sex är alltid problematiska, helst framställs de som levande i någon grad av misär. I bästa fall är de bara ”konstiga”.
• Sex och kärlek antas alltid höra ihop.
Och så har vi Puma Swede.
Barndom som de allra flesta. Föräldrarna skilda men goda relationer till båda. Inget missbruk. Uppväxt med mening och sammanhang. En ”trygg och harmonisk barndom” som det brukar heta – frikortet för ett sexliv på egna villkor.
Så i korta drag: Puma (som egentligen heter Johanna) blev sambo tidigt, upptäckte sex, bröt upp, låg med ungefär halva Stockholm och tröttnade på stan varför hon drog till USA och låg på film i stället. Hon älskar sitt jobb och vägrar skämmas – detta påtalar hon gång på gång – och någonstans här hittar jag nyckeln till den ”raunch culture” som Ariel Levy skrev om i ”Female Chauvinist Pigs”.
Om man inte kan identifiera sig med de bilder som förmedlas i populärkulturens mittfåra – vad gör man då? När alla sexar men ingen pratar om det? När filmsex är ungefär lika upphetsande som skoskav?
Det ligger nära till hands att valet faller på ”raunch culture”, i brist på mellanting.
Det är inget fel med att vilja vänta tills man är gift och leva lyckliga i alla sina dagar i rosa fluff, men jag menar att det ställningstagandet är ganska ovanligt och att det är dags att vidga perspektiven lite, öppna upp för möjligheten – verkligheten – att sex inte nödvändigtvis leder till fluff och döda myten om den ”fina flickan” och att det bara är misärflickor som knullar.
Problemet? Om vi lyckas skapa en kvinnlig karaktär i den kulturella mittfåran som kan knulla och samtidigt leva ett ordnat liv utan att älta ihjäl sig så blir det porr. Åter till ruta ett. Kyskheten och ältandet – alternativt misären – är liksom förutsättningen för att det ska vara acceptabelt i den kulturella mittfåran: Ana i ”Femtio nyanser av honom” får ha sex och utforska BDSM på villkoret att hon är extremt oerfaren och ägnar sig åt konstant ältande. Anna i ”Det känns konstigt att vakna i sin egen säng” är kåt mest hela tiden och knullar i alla väderstreck – men lever i misär: full och hög eller svårt bakfull i en hårt inrökt lägenhet, alternativt självmordsbenägen och sönderskuren på psyket. Isadora Wing i ”Rädd att flyga”, Bridget Jones, Shopaholic-Rebecca, tjejerna i Sex and the City – alla ältar, några av dem väntar på den där rosafluffiga lyckan. På Mr Big. Doktor Glas blev i sin ungdom kåt på en likaledes kåt tjej och för detta var hon tvungen att dö.
Och så har vi, som sagt, Puma Swede. Hon är å andra sidan inte en fiktiv karaktär, men hon gör sin grej och skiter i vad andra tycker. Det råkade bli porr. Jag finner henne oerhört befriande och fascinerande – såklart att jag skulle läsa hennes självbiografi!
De attityder som finns kring kvinnor och sex illustreras så väl i två insändarbrev som Puma låtit publicera i sin bok:
”Fan vad synd att du håller på och horar dig på det där sättet, Puma. Annars hade du haft en chans med mig”, menar en anonym mupp som anser att Puma behöver hens godkännande. ”Oj, stackars mig!!” ironiserar Puma.
Ett annat insändarbrev avslutas som följer:
”Jag tycker att det skulle kännas vidrigt med …”
Jag tycker det skulle kännas vidrigt att karva i döda människor, men jag moraliserar ändå inte över obducenters yrkesval.
Boken i sig känns, i både upplägg och innehåll, tydligt inspirerad av Jenna Jamesons självbiografi ”Att älska som en porrstjärna” men är mindre i omfånget och desto mer spretig. Bilderna finns där, liksom de goda råden. Tempot är högt och språket lämnar en del att önska: det är lite slarvigt, med mycket inblandning av engelska och svengelska. Kunde inte Jan Ekholm, journalist till yrket och Pumas medförfattare, ha styrt upp det lite? Å andra sidan ger detta en god bild av Pumas personlighet: snabb, vass, fräck, glad, lättsam, cool. Jag hoppas på återseende om 35 år. Ett mer genomarbetat återseende, för jag tror att Puma (och Jan) kan bättre.
Mottagen: 26 oktober 2012
Anmäl textfel
