LitteraturMagazinets recension
av Fangirl, Rainbow Rowell
Mångfasetterat om kärlek, vänskap och fanfiction
Rainbow Rowell skrev den fantastiska ungdomsboken ”Eleanor & Park” och med hennes nya bok står det klart att hon är en av de absolut bästa amerikanska ungdomsförfattarna.
Cath och Wren är enäggstvillingar, men helt olika. Cath är introvert, gillar att skriva och gillar inte att festa. Cath är tvärtom. De har alltid varit oskiljaktiga; när man bjuder Wren på fest får man Cath på köpet. Men nu ska tvillingarna börja i college och Wren tycker att det är dags för dem att bo i skilda rum. Cath är hänvisad till en butter rumskompis vars utåtriktade kille – som är mycket intresserad av bisonoxar – ofta hänger i deras rum. Själv lever Cath på proteinbars eftersom hon inte kan hitta till kafeterian.
Tack och lov har Cath Simon Snow, fantasyhjälten (som påminner rätt mycket om Harry Potter) som hon skriver fanfiction om. Men läraren på skrivarkursen är inte imponerad av fanfiction. På ett annat college finns pojkvännen och därhemma finns pappa som har sina maniska perioder. Det är rätt hårt att gå på college, särskilt det första året.
”Fangirl” är en bok som handlar om så många saker; vänskap, syskonskap, den första kärleken, familjeliv. Boken handlar om att bli vuxen, vilket har beskrivits miljontals gånger förut men som Rainbow Rowell gör så bra att det blir nytt och intressant igen. Riktigt bra författare kan skriva om det mest banala och göra det fascinerande.
Boken handlar också om skrivande och innehåller intressanta perspektiv om fanfiction. Är det bara plagiat? Kan man som inbiten författare av fanfiction gå vidare och skriva helt egna berättelser? Bör man ens gå vidare? Cath är mycket framgångsrik och hennes fanfiction har hundratusentals läsare på nätet, fler läsare än många ”riktiga” författare har. Det fick mig att fundera och omvärdera min syn på fanfiction. Dessutom vore det kul och passande om ”Fangirl” fick sin egen fanfiction.
Mottagen: 9 mars 2015
Anmäl textfel
