LitteraturMagazinets recension
av Den osynliga buren, Rebecca Romero
Att leva i en våldsam relation - en sann berättelse
"Den osynliga buren" är Rebecca Romeros egen berättelse om sina upplevelser i en våldsam relation. Hon skriver uppriktigt och självutlämnande om händelser från relationens början till slut, från sitt eget perspektiv.
Mellan kapitlen har hon placerat dikter; små allegorier om en fågel i bur som kontrolleras av ett monster, vilket speglar maktlösheten hon känner i relationen. Boken är välskriven, även om läsningen förstås blir sorglig och lite tung.
I backspegeln kan man se de klassiska tecknen på en destruktiv relation med en kontrollerande och labil person - en person som till att börja med är charmig och hjälpsam. Förhållandet utvecklar sig i snabb takt. Som Romero skriver blir han för henne ”… hela livet självt på bara några veckor”. I takt med att relationen etableras följer isolering och känslomässig manipulation. Romero beskriver pojkvännens personlighetsförändringar som väldigt plötsliga, skrämmande och svåra att sortera. Pojkvännens ångerfullhet och Romeros graviditet hjälper till att hålla henne kvar i relationen.
När det fysiska våldet väl börjar kommer det inte som en chock, utan är en fortsättning på en psykologisk nedbrytningsprocess. Det som börjat med hårda och skrämmande ord fortsätter med knuffar och trappas sedan upp.
Romero gör ett bra jobb med att skildra varför människor inte går vid första slaget, varför offret döljer vad som pågår och känner skam. Det blir några otäcka scener där man verkligen känner för Romero, inte minst för att det finns små barn inblandade. Men Romero skildrar också sin långa och svåra kamp med att bryta upp från relationen och lägga den bakom sig. Hoppfullheten infinner sig när hon till slut kan göra sig fri och jobba på att skaffa sig ett bättre liv.
Mottagen: 1 maj 2022
Anmäl textfel
