LitteraturMagazinets recension
av Elva sorters ensamhet, Richard Yates
Novellkonst när den är som allra bäst
Den amerikanske författaren Richard Yates avled 1992, men hans berättelser lever vidare. Flera av hans romaner har givits ut på nytt. I höstas kom hans novellsamling "Elva sorters ensamhet".
Det är något särskilt med noveller. Hur de kan välja ett utsnitt, som ofta säger ännu mer än en längre berättelse. En författare som behärskar denna konst till fullo är Richard Yates. "Elva sorters ensamhet" publicerades ursprungligen 1962, men innehåller noveller skrivna under 1950-talet.
Det finns få gemensamma nämnare hos dessa elva texter – förutom just det faktum att de handlar om ensamhet. Som titeln antyder är det heller inte samma sorts ensamhet vi möter, utan elva olika sätt att vara ensam i världen. Ensamhet kan ju handla om så mycket - och att vara omgiven av människor är kanske den värsta ensamhet som finns?
En kvinna ska gifta sig nästa dag men inser att hon, som hittills inte haft någon fysisk närkontakt med sin make, vill få bröllopsnatten avklarad nu direkt. Problemet är bara att få honom att förstå det... En barkväll efter ett gräl därhemma slutar, för en man med mindervärdeskomplex, med att han sveps med i händelsernas gång – och misshandlar någon han inte alls har anledning att ogilla.
En man inser att han kommer att få sparken , men att han faktiskt njuter av förnedringen det innebär och att han inget hellre vill än att vältra sig i den. En hustru hälsar på sin kroniskt sjuke make på sjukhemmet och får sedan skjuts hem – av sin nye älskare. En aspirerande författare råkar bli spökskrivare åt en taxichaufför med hybris.
Vi befinner oss i USA eller på Rivieran, på tuberkulosavdelningar, i skolor, inom det militära. Möter hemmafruar, kontorister, journalister. Mer eller mindre fattiga, mer eller mindre olyckliga. Hela tiden är det utsnitten av liv som ger historierna en total koncentration, där varje detalj blir avgörande och väger tyngre än hundra romansidor.
Vare sig Yates skriver humoristiskt eller gravallvarligt är det omöjligt att förbli oberörd. Med lättsam hand och skarp blick mejslar han fram både speciella berättelser och vardagliga skeenden. Det här är novellkonst när den visar sin allra bästa sida – tungt eller lätt, svårt eller svävande spelar ingen roll. Det är hela tiden själva berättarglöden som står i centrum.
Mottagen: 24 januari 2015
Anmäl textfel
