LitteraturMagazinets recension
av Ghostman, Roger Hobbs
Våldsam och spännande katt-och-råtta-lek
Roger Hobbs thrillerdebut har alla ingredienser som anstår genren – cyniskt våld och uppgörelser i den undre världen.
En kupp mot ett kasino i Atlantic City går snett och en av rånarna flyr skottskadad med en miljon dollar undan såväl polis som uppdragsgivare. Därmed inleds en våldsam och actionfylld katt-och-råtta-lek i Roger Hobbs prisade thrillerdebut ”Ghostman”.
En ghostman är en person som får saker och personer att försvinna, till exempel efter ett rån. Jack Delton är en sådan person och han är dessutom specialiserad på rån. Därför passar han också bra när en försvunnen rånare ska hittas. Eftersom han har en skuld att justera till den som vill hitta bytet har han inget val än att ta på sig uppgiften.
Hobbs lyckas övertygande med att beskriva konspirationerna där både FBI och en lokal gangsterledare, ”The Wolf”, är inblandade. Det är mycket tekniska detaljer som sig bör i den här formen av thrillers och det känns som att författaren har gjort en grundlig research. Därför är ”Ghostman” en riktigt spännande roman där man inte behöver sitta och störa sig alltför mycket på luckor i storyn eller otroliga fakta.
Karaktären Delton, vilket inte är hans riktiga namn, är urtypen för den gentlemannamässiga skurken. Han är beläst och översätter verk från latin och grekiska för skojs skull. Samtidigt drar han sig inte för att använda oerhört mycket våld om han själv anser att nöden kräver det. Naturligtvis är han bara våldsam mot de som förtjänar det, till skillnad från de onda skurkar som han möter. För säkerhets skull har Hobbs försett hans motståndare med nazistiska symboler för att det tydligt ska framgå vilken sort de tillhör.
Trots en del platta figurer känns ändå rollbesättningen hyfsad. En parallellhistoria med Deltons tidigare misslyckade rån i Malaysia bidrar till att göra huvudpersonen lite mer komplicerad.
Det lär bli film av ”Ghostman”, den är i princip redan ett filmmanus, och frågan är om man kommer att vara intresserad av att behålla de nyanserna eller om det i vanlig ordning kommer att fokuseras på utdragna actionscener.
Man kan verkligen ha invändningar mot det cyniska våldet och den slit-och-släng-mentalitet som råder vad gäller människor och ting i denna form av litteratur. Hobbs är varken bättre eller sämre än sina kollegor i genren. Med tanke på rapporter om mord och brutala uppgörelser i den verkliga undre världen så är väl litteraturen tyvärr även här en spegelbild av samtiden.
Mottagen: 26 januari 2014
Anmäl textfel
