LitteraturMagazinets recension
av Varför har du ritat siffror på din arm farmor?, Rolf Tardell
Frankrike och judarna – en personlig berättelse
Det behövs fortfarande böcker om Förintelsen och andra världskriget. Kunskapsluckorna blir större med varje generation, och det finns inte många nya vittnesmål att få tillgång till. Rolf Tardell fick två hela dagars samtal med sin mor först när hon blivit gammal.
Varför hade det dröjt så länge? Det är förstås smärtsamt att gå tillbaka till en så genomgripande och fruktansvärd erfarenhet som åtta månader i Auschwitz. Annette, född Amouch, räddades till livet med en rödakorsbuss till Sverige. När hon kom till Malmö den 26 april 1945 vägde hon bara 38 kilo.
Bokens titel är genial: ”Varför har du ritat siffror på din arm farmor?” Ett barnbarn vågar ställa den fråga om stämpeln från koncentrationslägret som sonen inte haft mod till. Han har som andra barn till överlevare velat skydda föräldern från minnet.
Rolf Tardell återger inte bara samtalet med modern. Han redovisar fakta från böcker han läst och arkiv han har grävt i. En del är biografiskt, som släkthistorien med kosmopolitiska förfäder som utbildade sig till apotekare. Annette växte upp i Frankrike. Hon bodde både i Paris och Marseille och mot slutet i Digne, en ort i Sydfrankrike vid foten av Alperna.
Jag har läst flera vittnesmål från Tyskland och Polen. Frankrike känns nytt för mig i det här sammanhanget, fast jag förstås har läst en del sakprosa om vad som hände under kriget. Tardell målar på ett flytande och lättillgängligt språk upp det historiska och politiska sammanhang som omger Annettes individuella öde. Jag tänker att hans bok skulle vara bra att läsa i skolan, på gymnasiet i alla fall.
En viktig och intressant sak som uppmärksammas är fransmännens egen roll i judeutrotningen. Det märkliga i att så många människor enligt dödsattesten dog just i Drancy utanför Paris hade sin förklaring i att det var en uppsamlingsplats för vidare transport till koncentrationslägren. På senare tid har man lagt in anmärkningen ”död efter deportering”. Det var först president Jacques Chirac som 1995 erkände Frankrikes skuld gentemot judarna.
Det är en spännande bok – om man får säga så om det ämne den behandlar. Som läsare undrar jag när den relativt idylliska vardagen i Digne ska bytas ut mot helvetet i Auschwitz. Och vad ska hända där framme? Vid selektionen på tågperrongen skiljs Annette för evigt från sina föräldrar. Och som fånge gäller det att anpassa sig efter villkor bortom det tidigare tänkbara. Att hämta soppa utan att ha fått en skål blir den första utmaningen. Det faktum att modern överlever tillskriver sonen hennes förmåga att skapa ett rikt inre med dikter och konstnärliga värden. Sådant kan vara avgörande. Det har flera vittnat om.
Rolf Tardell åker till platser där modern bott och även till Auschwitz. På vägen tillbaka mot Krakow gör två unga män hitlerhälsning mot bussen och flinar.
Mottagen: 13 november 2014
Anmäl textfel
