LitteraturMagazinets recension
av Sex med mera, Sandra Dahlén
Sexualupplysning har aldrig känts viktigare
2002 kom Sandra Dahléns bok ”Sex med mera” ut för första gången. Då var den Sveriges första sexualupplysningsbok med ett genusperspektiv. Nu, tolv år senare, är boken aktuell igen. Inte bara för att den ges ut på nytt, utan för att frågorna som tas upp aldrig har känts viktigare.
Åh gud, om någon bara hade satt den här boken i handen på mig för tolv år sedan när den kom! Om den bara hade varit obligatorisk i skolundervisningen! Vad min bild av sex och kärlek under tonåren hade sett annorlunda ut.
Det fina (eller kanske tragiska) är att den känns precis lika aktuell för vuxna som för unga, och idag mer aktuell än någonsin. Om jag fick bestämma skulle den vara obligatorisk läsning för alla som någon gång funderat över sex och kärlek.
Jag vet inte hur många gånger det blir tydligt att vuxna människor exempelvis saknar ord för tjejers kön. En tystnad som följs av "... där nere" eller "... eh, mellan benen". Vi behöver prata om snippan, och gärna utan att lägga till en gullig röst och böja det till "snippis". Snippan. Fittan. Vad som, bara vi ger könet ett namn som inte får samtliga i rummet att skruva på sig.
Det är en av alla underbara saker som tas upp i den här boken. Sådant som kan tyckas vara självklart men tyvärr inte är det. Konsekvensen av att till exempel inte ha ett ord för sitt kön, nämligen att det blir tabubelagt. Det blir något fult. Något som inte ens är värt att ha ett namn.
Det fina med den här boken är att den inte tillrättavisar på något sätt, utan att den levererar ett smörgåsbord av alternativ där ingenting är fel eller onormalt. Tjejer kan gilla tjejer, killar eller både och. En kan vara kär i flera samtidigt, ha sex utan att vara kär, vara kär utan att ha sex, bli kåt när som helst, och snippan kan se ut på hundra olika sätt. Sex kan betyda onani likväl som samlag.
Det är till och med helt okej att tända på porr, även om det är bra att vara medveten om den mindre upphetsande sida som kan dölja sig bakom kameran. Att tjejer inte alltid behandlas speciellt schyst, varken i porrbranschen eller i relationer. Att våga säga ifrån och att inte ha sex för någon annans skull är ett annat budskap som genomsyrar flera av texterna.
Och så det där som inte kan sägas nog, att bilden vi får av sex och kärlek från media – film, TV, böcker, you name it – den stämmer väldigt sällan. Alla är inte supersmala, rakade och hundra procent säkra på vad de gör. Det kan vara både fumligt och jobbigt att ha sex. Det GÅR att sticka hål på den där uppblåsta och retuscherade bilden av kvinnor som ofta syns i media.
Det är ännu en grej jag fastnar för – att boken ändå känns hoppfull. Peppande. Och stundtals väldigt rolig. Ibland känns det som att läsa en insändare till Frida eller Vecko Revyn, ingen fråga är för dum, med skillnaden att svaret aldrig känns romantiserande eller moraliserande. Givetvis finns ett stort allvar också. Svåra frågor om våldtäkt och gränssättning, och ändå upplever jag aldrig boken som nattsvart. Det där peppet finns hela tiden kvar. Styrkan.
Vad som gör boken ännu roligare att läsa är att den kryllar av fantastiska illustrationer av Lotta Sjöberg. Ett helt uppslag av blygdläppar varvas med bilder av kåta, kära, starka och arga tjejer. Illustrationer som fångar känslor och stärker bokens viktiga budskap.
När en bok ges ut på nytt efter att ha funnits i över tio år, då kan jag tycka att det som står i boken inte borde vara nyheter. Att det snarare borde vara en nostalgitripp än en frisk fläkt. Ändå känner jag mig övertygad om att vi aldrig har behövt den här boken mer. För lärare som letar inspiration till sexualundervisningen i skolan – varsågod. Feel free.
Mottagen: 24 mars 2014
Anmäl textfel
