LitteraturMagazinets recension
av I sommar blir det nog bättre, Sisko Savonlahti
Den moderna storstadskvinnan och hennes eskapader
Det var längesen jag drog fram Bridget Jones-referensen nu. Denna kultförklarade brittiska chick-lit som åldrats allt annat än väl, men som ändå kärleksfullt är för evigt etsad i våra hjärtan. Finska Sisko Savonlathis debut ”I sommar blir det nog bättre” är som att skala av chick-lit flimret och stöpa om Bridget i en modern, nordisk form. Och det menar jag som den yttersta av komplimanger.
Savonlathis huvudkaraktär är en frilansjournalist i trettioårsåldern som känner att hon sitter fast i livet. För gammal för att skriva i ungdomstidningarna, för ung för damtidningarna och med en livsstil som gör att hon inte kan relatera till familjetidningarna. Ett besök till Ikea med sin partner framställs som den ultimata föreställningen av lycka eftersom det symboliserar ett liv som går framåt och en framtid som planeras. Att hennes eget besök till Ikea med sin pojkvän i början av boken går dåligt är föga förvånande för läsaren. Inte heller att han kort därefter gör slut. Hjärtekrossad och med en ekonomi som går minus varje månad finner hon sig utblottad och osäker på vad hon egentligen vill få ut av livet. Även när hon tror sig veta tycks samhället gång på gång dra undan mattan under hennes fötter.
Sällan sopar sommaren bort våra problem, men visst ger sol och ljus oss ofta lite ny energi och nytt perspektiv, vilket även är vår huvudkaraktärs filosofi. Hon spenderar sommaren med att tinderdejta, resa, låna pengar av sina närmsta och halvhjärtat söka jobb om vartannat. Hon sörjer sitt uppbrott, reflekterar över sin chipskonsumtion och gör sitt bästa för att hålla sina växter levande. Ibland ligger hon på rygg på sin oinredda balkong, ibland träffar hon sin terapeut och ibland tar hon ett studielån för att resa till New York. Men mest tycker hon i slutändan ganska synd om sig själv.
Stundvis känns det uttröttande att läsa om denna jag-berättande huvudkaraktär som ofta känns mer än rimligt narcissistisk. Men innerst inne är jag bara glad att jag får läsa om en karaktär som känns så mänsklig, som gestaltar allt det som jag själv tänker och känner varje dag som kvinna i en storstad. Vi får inte glömma att behovet av igenkänning är större än behovet av inkänning. Just detta påminner min Savonlahti kompetent om med sin debut.
Ibland blir det absurt (förträffligt roligt), ibland redigt mörkt, och det är just detta balanserande mellan ytterligheterna som gör att det hela tiden är stimulerande att fortsätta läsa. Det är humoristiskt och modernt med en svärta som gör att den övervägande känslan i boken hela tiden tycks pendla mellan extrem optimism och pessimism. Det är en ambivalens som är tillfredsställande just eftersom den är så underbart enkel att relatera till. Och visst tycks vår huvudkaraktär börja se ljuset i tunneln till sist. Efter att ha undvikit Ikea som pesten större delen av boken vågar hon sig mot slutet äntligen tillbaka, men inte eftersom hon fått det där stabila förhållandet hon suktat efter, utan helt enkelt eftersom hon sakta men säkert börjat omvärdera sin syn på vad livet är och bör och behöver vara.
”I sommar blir det nog bättre” träffar precis rätt i det moderna storstadslivet. Den är ärlig, den är rå och den är rolig som bara den.
Mottagen: 8 november 2020
Anmäl textfel
