LitteraturMagazinets recension
av Det känns konstigt att vakna i sin egen säng, Sophie Adolfsson
Marknadsförs som "sexbok" – men visar sig vara frustrerande misärbok
Sophie Adolfssons romankaraktär jobbar som publikvärd på Dramaten, en strikt hierarkisk miljö där hon befinner sig allra längst ned. Hon avskyr sitt jobb och lever mest för nästa fylla och nästa knull, för hon är kåt jämt och hela tiden. På Stockholms innekrogar får hon den bekräftelse hon söker och för det mesta vaknar hon i någon annans säng.
Boken marknadsförs som en ”sexbok” och följande citat är taget från baksidestexten:
”Full och hög och härlig raggar hon sex. Med samma intensiva sinnliga närvaro ger hon sig hän dagen efter, i stanken från sin bakfulla kropp, när hon njutningsfullt skrapar bort de torkade resterna av kroppsvätskor från skötet.”
Jag vill inte alls hålla med. Det är inget härligt eller njutningsfullt med den här boken. Tjejen lever i en stökig och inrökt lägenhet, är stundvis självmordsbenägen och skär sig då och då sönder och samman med inläggning på psyket som följd. Utekvällarna slutar i regel med medvetslöshet och rejäla minnesluckor. Jag var tvungen att läsa boken lite i taget, för misären är överväldigande.
Hade hon varit psykiskt frisk och välfungerande hade det blivit en porrbok – och det går ju inte för sig! Romankaraktären får betala för sin sexualitet genom att leva i misär; sexualitet och välmående blir motsatsförhållanden. Den som läst ”Våtmarker” av Charlotte Roche kommer att känna igen sig: fascinationen för kroppsvätskor är densamma.
Det är frustrerande. Frustrerad blir jag även av den parallellberättelse som inleds i bokens början men som aldrig avslutas. Den slutar bara blint i tomma intet. Även om det är meningen, för jag kan se en mening med att göra så, så hade jag gärna sett en avslutning, eftersom den väckte nyfikenhet.
Men vi har i alla fall kommit en bit på väg: en bok som handlar om tjejers sex med sig själva, med andra och med flera utan att den är skriven för att behaga någon och därför inte hamnar i porrfacket. Och det är väl bättre än inget, antar jag. Synd bara att kvinnliga romankaraktärer måste leva i svår misär för att inte bli porriga.
Mottagen: 5 november 2012
Anmäl textfel
