LitteraturMagazinets recension av Kambodja berättar : bladen faller långt från stammen, Sor Bopha

Berättelser från förtyckets Kambodja

Förutsättningarna för författare, förlag och litteraturkritik är tuffa i dagens kambodjanska samhälle"

Bok- presentation:	Kambodja berättar : bladen faller långt från stammen
Författar- presentation:	Chan Samnang

Bokförlaget Tranans berättarserie får mig att bli medveten om hur lite av viss, och mycket av annan litteratur jag läser. Som kambodjansk, till exempel. Den hamnar definitivt i det första facket. Jag har nog aldrig läst en enda.

Nu kan man ju tycka att nationaliteten i sig inte är något tungt vägande kriterium för att välja en bok, men när jag läser Anna Mattssons förord inser jag att det, i det här fallet, är det. "Under röda khmerernas styre", skriver hon, "från 1975 till början av 1979, hann det mesta av Kambodjas litterära arv gå förlorat."

Tänk er det en sekund. Att samtliga böcker ni har i bokhyllan skulle brännas, deras författare hamna i fängelse eller avrättas. På bara fyra år. Ingen mer Jonas Gardell, Harry Potter, Pippi Långstrump. Det är ofattbart.

Så författarna till de tolv novellerna i "Kambodja berättar: Bladen faller långt från stammen" har ett obefintligt litteraturarv att luta sig mot. Förutsättningarna för författare, förlag och litteraturkritik är tuffa i dagens kambodjanska samhälle; de flesta författare ger ut sina verk på eget förlag och censuren är hård.

Kriteriet nationalitet ger alltså i det här fallet en tyngd och bakgrund till texterna som gör dem lätta att förälska sig i. Som novellen "Plånboken" till exempel, där en blomsterflickas naiva tro får en egoistisk läkare att göra en god handling. Det är hejdlöst roligt. Eller den tunga "Som ett rinnande vatten", om ett gäng gatubarn. Överlag är det mycket sorg och förtvivlan i texterna, men ibland också ett hopp som känns äkta och uppfriskande som omväxling mot västvärldens dystopier.

Intressant är också att en av novellerna skrivits av en medlem i den sittande regeringen. Anna Mattsson beskriver i förordet sin vånda inför beslutet:

"Skulle jag, i solidaritet med de unga oppositionella, plocka bort novellen?"

Jag tycker att det var bra att den fick vara med. Det ger en extra dimension på problematiken runt litteraturen i ett hårt styrt samhälle. Och så var den bra också.

Mottagen: 8 oktober 2013

Anmäl textfel