LitteraturMagazinets recension
av Mitt dåliga samvete, Stina Hjelm
Ångest, alkohol och sex i en seriedagbok på tomgång
Serietecknaren skildrar ett år i sitt eget liv. Allting är beskrivet ganska rakt på sak och korthugget – och därför är det också svårt för mig som läsare att verkligen bry mig.
Det här är den första delen i en utlovad serie med seriedagböcker. Vad innehåller då det här året? Ångest. Sorg över ett struligt ex. Ekonomiska problem. Alkohol, krogar, fester. Mer eller mindre oskyddat fyllesex. Men här finns också funderingar kring platsen Malmö. Byte av frisyr, från dreads till allmänt kort. Funderingar kring bisexualitet. Jobbande på en inte närmre specificerad arbetsplats.
Men i slutänden är det ändå de tre kategorierna ångest, alkohol och sex som dominerar.
Det dåliga samvetet som utlovas i titeln lyser helt med sin frånvaro, skönt nog. Hjelm står för sig själv med stolthet och grottar inte ner sig i några kladdiga känsloorgier.
Jag kanske bara är en riktigt tråkig person, men jag tycker att det snabbt blir tjatigt – särskilt som formen är extremt spretig. Det är uppenbart från sida ett att Hjelm är begåvad på att teckna och har tillgång till diverse olika uttryckssätt, men dagboksformen är alltid knepig att ro i land.
Det finns ingen intrig och lösklippta dagsboksanteckningar är svåra att blåsa liv i, vare sig de tecknas eller skrivs ned. Hela konceptet känns tyvärr slutkört för länge sedan. Hjelms seriedagbok blir ibland lite väl lik Rocky och det är tyvärr ingen komplimang, även om Hjelm har många egenskaper som Rocky saknar - till exempel feministisk udd, äkta humor och en känsla för människovärde.
Jag hoppas att vi får någon annan slags bok av Hjelm framöver. En serieroman, en serienovellsamling eller faktiskt vad som helst. Men om det ska vara någon vits med fler seriedagböcker så hoppas jag att det blir mer spännande.
Mottagen: 19 maj 2014
Anmäl textfel
