LitteraturMagazinets recension
av Kvinnan som gick till sängs i ett år, Sue Townsend
En lättsam roman om utmattning
För den som kan sitt åttiotal är Sue Townsend synonym med Adrian Mole 13 ¾ år. Det var så jag lärde känna henne, som författare till de underbart svartmodiga och galghumoristiska dagboks-böckerna om den nördiga Adrian, ett alter ego för vilken finnig, missanpassad tonåring som helst. En trösterik författare, så också denna gång.
Stilen i Sue Townsends "Kvinnan som gick till sängs i ett år" påminner om Fay Weldons, lättläst men skärpt och galghumoristisk.
Bokens Eva tar sig helt enkelt inte ur sängen. Det börjar samma dag som maken Brian skjutsar tvillingarna Brian Junior och Brianne till universitetet och deras nya korridorsliv.
”Hon tog kastrullen från spisen, gick ut i vardagsrummet och slängde soppan över sin dyrbara fåtölj. Sedan gick hon en trappa upp till sovrummet, och utan att ta av sig varken kläder eller skor lade hon sig i sängen och stannade där i ett år. Hon visste inte då att det skulle bli ett år.”
Ingen i familjen är egentligen särskilt intresserad av Eva, utöver hennes markservice, som nu inte längre behövs. De två utflugna barnen har enligt Eva autistiska drag, är liksom sin far mycket intelligenta och ska nu äntligen få läsa avancerad fysik, vilket är vad de bryr sig om. Inledningsvis gör Brian allt för att få Eva att återgå rollen som projektledare trots att han sedan länge installerat sin älskarinna i en sidobyggnad i trädgården.
Eva är rätt apatisk, vilket medför att hon inte blir så berörande och medryckande. Det behöver hon å andra sidan inte heller vara eftersom berättelsen drivs framåt också av andra karaktärer. För övrigt är det långtifrån alla som gråter sig igenom en utmattning. Utmattning har många ansikten, och här är Eva, kvinnan i sängen, mitt i en läsvärd feel good roman skriven av den skickliga författaren Sue Townsend.
Sammanfattningsvis är det här en ganska kul roman om ett tillstånd som det skrivits alltför få romaner om med tanke på hur vanligt förekommande utmattning är. Sue Townsend skulle inte behövt skriva berättelsen riktigt så lättsamt som hon gör. Hon skulle kommit undan med betydligt mer svärta och hade gärna fått skippa all slags romantik. Men berättelsen är mycket läsvärd ändå, inte minst i hysteriska jultider.
Sue Townsend inledde sin författarbana med att skriva pjäser innan det stora genombrottet. Hon led av flera sjukdomar och blev blind år 2001. Den här romanen som gavs ut på originalspråket år 2012 blev tyvärr hennes sista. Hon dog strax därpå, år 2014, alltför tidigt.
Vem skulle du ge bort den här boken till?
-Till någon egentligen vill dra täcket över huvudet och skita i att griljera skinkan och lägga in sill. Ligg kvar i sängen hela dagen och läs.
Mottagen: 22 december 2017
Anmäl textfel
