LitteraturMagazinets recension
av Den mörka sidan 2, Sylvain Runberg
En väldigt oväntad vändning
Andra delen av "Den mörka sidan" imponerar stort med sitt intrikata intrigbyggande.
Det tycks handla om otrohet och om vanlig hederlig svartsjuka, men berättelsen gömmer en hemlighet som inte går att gissa sig till förrän den skoningslöst avslöjas.
"Den mörka sidan 1", med manus av Sylvain Runberg och tecknad av Olivier Martin, kom för inte alls länge sedan och var en lovande början. Nu kommer den andra, avslutande delen som tar denna början och gör något oväntat spännande av det som redan hade planterats.
Först tycks det här nämligen vara en extremt ordinär berättelse. Prestationsångest, avundsjuka, otrohet – allt placerat bland skrivborden på ett japanskt företag, en miljö där känslorna får växa sig explosionsartade utan att kunna uttryckas.
En man bedrar sin fru med en yngre kollega. Hans konkurrent på arbetsplatsen siktar in sig på samma kollega. Hon går den senare till mötes – bara för att provocera den förre.
Så upptäcker hon att hennes älskare brukar tillbringa flera timmar varje kväll hos chefens dotter. Hon bestämmer sig, vansinnigt arg över detta svek, för att söka upp älskarens hustru och berätta att de båda bedras – men ingenting är som hon trodde och slutet slår till.
Jag är lite mörbultad av den hastiga vändningen, men jag är också imponerad av intrigbygget. Det är svårt att inte förföras av berättelser som lurar en så fullständigt och sedan attackerar utan misskund.
De bleka men mycket uttrycksfulla teckningarna, tillsammans med detta händelseförlopp, gör "Den mörka sidan" till både nervtriggande och angenäm läsning.
Mottagen: 27 maj 2014
Anmäl textfel
