LitteraturMagazinets recension
av Sätt mig i brand!, Tahereh Mafi
En hjältinna som är långt i från perfekt
Den sista och avslutande delen i trilogin om Juliette är lika spännande som de första två böckerna. Styrkan ligger i de realistiska skildringen av en ung människas utveckling.
"Sätt mig i brand!" är den sista delen i trilogin om Juliette som inleddes med "Rör mig inte!” 2012 och "Rädda mig inte!" 2013.
I en inte alltför avlägsen framtid råder diktatur. En motståndsgrupp kämpar mot det fruktade ”etablissemanget”. Juliettes beröring är dödlig och hon har oerhörda krafter – men hon är inte odödlig.
När boken börjar har Juliette vaknat efter att ha blivit skjuten i bröstet. Warner har räddat henne. Warner var från början hennes fångvaktare och fiende, sedan blev han hennes älskare. Nu säger Warner att han vill slåss med henne i motståndsrörelsen, mot sin egen pappa. Men kan hon lita på honom? Vad har hänt med motståndsrörelsen och Adam som hon kanske fortfarande älskar? Juliette måste välja mellan Warner och Adam. Dessutom måste hon rädda världen.
Den sista och avslutande delen i trilogin om Juliette är lika spännande som de första två böckerna. Tahereh Mafi kan konsten att fånga läsarens intresse – inte minst i skildringen av Juliette. Det är inte ofta man stöter på en hjältinna som det är så lätt att tycka om trots att hon inte är perfekt. Juliettes tvekan mellan de båda pojkvännerna är trovärdigt skildrad. Hennes personliga utveckling är fint beskriven – från att ha setts som ett monster både av sin omvärld och av sig själv börjar hon förstå och dra nytta av sina förmågor. Det är ett realistiskt porträtt av en ung människas utveckling i fantasyformat.
De andra personerna i berättelsen är inte lika skarpt tecknade. Speciellt en av karaktärerna genomgår en personlighetsutveckling som inte känns helt klockren. Eftersom berättelsen ses genom den förälskade Juliettes ögon får vi också lite väl många skildringar av hur snygg killen (och killarna) är. Tack och lov blir det aldrig på Twilight-nivå, Tahereh Mafi är en skickligare författare än Stephanie Meyer. Skildringen av det nya samhället är också ganska skissartad.
Men trots dessa invändningar går det det inte att komma ifrån att det är svårt att lägga ifrån sig böckerna om Juliette. Jag blir också nyfiken på att läsa mer av Tahereh Mafi.
Mottagen: 25 maj 2014
Anmäl textfel
