LitteraturMagazinets recension av Grundämnen, Theodore Gray
Smittsamt nördigt om grundämnen
Periodiska systemet – det var den där trappstegsformade tabellen som hängde på väggen i klassrummet och som på något smart sätt visade relationen mellan olika grundämnen. De av oss som inte gjorde karriär inom rymdforskning eller kemi hade lite användning för den efter att proven var avklarade. Eller?
Theodore Gray tar snabbt läsaren ur den villfarelsen. Efter att ha bläddrat, läst och förundrats ett tag är det oundvikligt att se på tekoppens glasyr, glödlampan i taket och mobiltelefonen med samma ögon som innan. Gray lyckas med det sällsynta konststycket att få atomer att bli roliga.
Varje uppslag är vigt åt ett grundämne, som presenteras i ren form när det är möjligt, samt med bilder på föremål där det förekommer. Under Arsenik får vi lära oss att det i en viss form ökar tillväxten hos kycklingar, medan det som färgpigment är precis så giftigt som deckarförfattarna lärt oss. Att det på 1800-talet var på modet att ha tapeter i parisergrönt, som innehåller arsenik, ledde till att moderiktiga britter ofta insjuknade under de fuktiga engelska vintrarna, då arseniken övergick i gasform. Några månaders kurerande på varmare orter ansågs bättra på hälsan.
Radioaktiva ämnen som torium och radium användes i allt från tandkräm till glödstrumpor, innan dödsfallen blev alltför många och uppenbara och myndigheterna satte stopp för det. Idag tycker vi att det låter vansinnigt att marknadsföra radioaktiva ämnen som "hälsovatten". Men hur många vet att bananer är radioaktiva?
I Grays sällskap blir periodiska systemet verkligen "den universella katalogen för allt som man kan tappa på foten". Hur tråkigt man än tycker att kemi är, kan man inte annat än smittas av författarens entusiasm, nördighet och kärlek till sina grundämnen. Det hade gärna kunnat vara flera uppslag per ämne, med ännu mer text. Att författaren inte drar sig för att skämta, både med sig själv och atomerna, gör boken snarare pedagogisk än populistisk.
Bokens enda minus är att den svarta bakgrunden på varje uppslag snabbt blir solkad av fingeravtryck. Tanken är nog att färgerna ska framträda mer dramatiskt, men det ser inte så roligt ut efter ett tag.
Men frånsett det är "Grundämnen" en bok som kommer att få läsaren att se på sin omgivning med nya ögon. Och fortsätt att äta bananer! De innehåller bara en liten, och ofarlig, mängd mer radioaktiv form av kalium än andra livsmedel.
Mottagen: 21 april 2013
Anmäl textfel