LitteraturMagazinets recension
av Det mesta blir aldrig av, Thomas Anderberg
Anderberg väntade in döden utan rädsla
På sin dödsbädd överlämnade Thomas Anderberg ett manus till vännerna Åsa Linderborg och Staffan Bengtsson. De redigerade bort hälften och gav ut en tät och otäck liten roman under rubriken ”Det mesta blir aldrig av”.
Thomas Anderberg var filosof, författare och kritiker. Han dog för ett år sedan i en aggressiv hjärntumör 57 år gammal. Titeln på boken syftar på det faktum att vi bara har ett liv och måste välja bort mycket. Som många andra tyckte Anderberg att arbetet hade tagit för stor plats. Han hade levt för lite. Mellan kapitlen i boken kan vi läsa kursiverade resonemang om hur han ser på sin sjukdom. Det är poetiska betraktelser: Elden brinner, glöder, slocknar i eldstaden. Snön utanför lindar in honom i en skyddande kokong.
Linderborg och Bengtsson skriver i ett efterord att författaren väntade in det oundvikliga utan rädsla. Intellektuellt hade döden sysselsatt honom i decennier. Hans doktorsavhandling i filosofi 1989 handlade om självmord.
Berättarjaget i romanen sätter en ära i att inte vara rädd. Han kommer från en förmögen svensk familj och är bosatt i Bern med sin hustru Gaby. Hon är emellertid rädd för mycket, och han får väja för hennes känslor. Sonen Marc, som av fadern härdats till att våga, har varit med om en olycka som guide i schweiziska alperna. Det får modern inte veta.
Vid ett tillfälle kommer en brorson på besök, Johan, som märkligt nog har rest ända till Schweiz för att tala om att hans far är död. Umgänget blir spänt, så berättaren tar med sig honom på en utflykt till hotellet där Marc bor. Sedan går färden upp mot toppen.
Det är en spänningsroman som handlar mycket om rädsla och att övervinna rädsla. Jag konfronteras med min egen vid läsningen. Jag svettas om fötterna och får hjärtklappning som när jag ska klättra upp i ett utsiktstorn.
Det finns också någon form av tävlan i dialogen kring den döda brodern. Vem har levt det rätta livet? Berättaren eller hans bror?
Jaget kallas vid något tillfälle för Thomas, men det hjälper inte. Jag får ingen kontakt. Rösten är ogenomtränglig. Det här är en bok som å ena sidan drabbar mig, å andra sidan lämnar mig likgiltig.
Mottagen: 24 mars 2014
Anmäl textfel
