LitteraturMagazinets recension
av Skuggan på världens botten och andra berättelser, Thomas Ligotti
Mardrömslika noveller
Förutom någon enstaka novell har Thomas Ligotti tidigare inte varit översatt till svenska. Men han är verkligen en mästare i att beskriva den mörka, mardrömslika tillvaron som det kan innebära att vara människa. I ”Skuggan på världens botten och andra berättelser” presenteras flera av hans bästa noveller från olika samlingar.
Redan i första novellen, ”Dr Locrians dårhus”, blir det tydligt att Ligottis skräckprosa inte liknar någon annans. Berättaren närmar sig ruinerna efter ett sanatorium som ruvar på minnen efter de som bott där. Har människorna som bodde där bara varit galna, eller var de vidsynta nog för att ta sig bortom verkligheten som vi känner den?
Ligotti har flera gånger prisats för sina noveller, bland annat med Bram Stoker Award. Det unika språket är troligen en bidragande orsak till det. Läsaren skakas om av suggestiva miljöer och hallucinatoriska upplevelser. Ofta är det tvetydigt om det som sker verkligen pågår i sinnesvärlden eller enbart i huvudpersonens eget huvud.
Trots att stämningen ofta är obehaglig och vemodig, finns det samtidigt en lekfullhet i berättelserna. En av de bättre novellerna ”Ur nattens anteckningsbok” är som en vandring i ett litterärt spökhus med fragment av skräck, död och demondrömmar. Ligotti experimenterar med form och poetiskt bildspråk.
Det kryllar av referenser till andra storheter inom genren. I ett par noveller anas de uråldriga krafter och varelser som tillhör H.P. Lovecrafts världar. Tentaklerna syns inte, men den dystra tillvaron som får karaktärerna att fly verkligheten finns där. I ”Tsalal” och andra noveller målar Ligotti upp ett groteskt universum där svärtan dominerar. Även spår av Edgar Allan Poe och Jules Verne märks i novellen med en gudom som är en sorts antites till en gud som lovar en ljus framtid.
Det förekommer bisarra riter och samhällen som insjuknar i dekadens och inskränkthet. Den som vill kan läsa in kritik av såväl religiös som politisk art i berättelserna. Men framför allt är Ligotti en skicklig skräckförfattare som utforskar människors psyke i en modern värld där döden är ofrånkomlig, men där frälsningen inte är lika garanterad. Varje novell är som en mardröm där läsaren inte ens kan vara säker på sitt eget förstånd.
Mottagen: 15 november 2013
Anmäl textfel
