Recension
av Bida sin tid, Titti Guldstrand
Klassisk skräckberättelse baserad på mytologin kring ön Blå Jungfrun
När jag öppnade den här boken så ville jag tycka om den. Den hade så många attribut som verkligen faller mig i smaken; ruggig spökberättelse som utspelar sig på norra Öland. Det lät som en läsfest utan dess like, men tyvärr blev det inte riktigt så.
Av någon anledning tog det väldigt lång tid att ta mig igenom de första hundra sidorna, de fastnade inte riktigt och jag lade ifrån mig den ett antal gånger, villrådig om jag skulle fortsätta. Inte för att det var dåligt skrivet i sig, utan för att informationen staplades högt och lågt och det fångade inte min uppmärksamhet eller väckte mina sympatier. Tur var det i alla fall att jag fortsatte, för någon stans efter hundra sidor lossnar det ordentligt och det blir en klassisk skräckberättelse, delvis baserad på mytologin som omger ön Blå Jungfrun, som utanför Ölands norra kust har tillskrivits övernaturliga egenskaper i århundraden.
Keramikern Hanna bor med sin tioåriga dotter Nora i det fiktiva samhället Stora Näsvik på norra Ölands västkust. Allt är frid och fröjd och sommarlovet börjar snart, men en morgon försvinner Nora då hon cyklar till skolan och trots polisens idoga sökande så är hon uppslukad av jorden. Sökandet trappas upp och Hanna är helt förtvivlad och drömmer först vad hon tror fruktansvärda mardrömmar om en man som besöker henne i hennes sovrum om nätterna. Men snart inser hon att det inte faktiskt inte är drömmar, utan något som händer på riktigt. Något ondskefullt har sluppit löst och härjar fritt på norra Öland.
När skräckberättelsen verkligen har kommit i gång på allvar blir den medryckande och till och med obehagligt att läsa. Sympatierna för de inblandade, som känns viktig för att skapa ett driv i läsningen, kommer fram och helt plötsligt går det förvånansvärt fort att läsa, en skarp kontrast till början av boken.
Som debut tycker jag ändå att det överlag är en bra början och förhoppningsvis lyfter det bara härifrån och i eventuella kommande böcker så är trevandet borta och det istället framträder en stark skräckförfattare. Det finns bara en handfull sådana i Sverige, så det finns gott om plats för Titti Guldstrand.
Mottagen: 8 oktober 2012
Anmäl textfel
