LitteraturMagazinets recension
av Alla ska duscha, Tobbe Möller
Intressant novelldebut om socialt samspel
Det där besvärliga samspelet med andra människor som pågår hela tiden är det genomgående temat för Tobbe Möllers debut, novellsamlingen ”Alla ska duscha”.
Visserligen är det en lite ojämn samling av berättelser, men det finns ett drag av originalitet i flera av dem som är intressant.
I titelnovellen bär huvudpersonen Robban på en skuld efter att indirekt ha bidragit till en annan persons invaliditet. Inge som bara ville passa in och desperat få delta i ett sammanhang, men råkar ut för en olycka. I novellen är omklädningsrummet, eller mer specifikt duschen, spelplatsen för en skildring av hur svårt det kan vara att umgås med andra. Hierarkier upprättas och människor kämpar med sin osäkerhet i nakenheten med varandra. Den sociala anpassningen blir både påtvingad och något som eftertraktas. Novellen ”Alla ska duscha” är typisk för hur Möller hittar de där situationerna för att kunna peka på något mer generellt i mänskligt beteende.
I en annan novell, ”Asta la vista” köper en 85-årig kvinna en pistol och hämnas på ett samhälle som behandlar äldre på ett nedlåtande sätt. Liksom flera andra av berättelserna är det en ganska dråplig historia som skildrar något som i grunden är allvarligt. Tonen är ofta fylld av humor och fyndig lättsamhet utblandad med något som är mer allvarligt och mörkt. Det är en lek med kontraster som när den lyckas är effektiv för att underhålla och hålla läsaren intresserad.
Men det är också en balansgång och i vissa fall upplevs det lite för sökt för att kännas helt trovärdigt, till exempel i novellen där huvudpersonen spårar ur efter att inte ha fått några likes på sin statusuppdatering. Det finns en intressant tanke där om behovet av bekräftelse men det drunknar lite i försöken att få till fyndiga situationer. Även språket lider ibland lite av det, till exempel talspråk som ska tillföra en charmig, personlig touch men emellanåt blir malplacerat.
När Möller lyckas som bäst påminner hans novellskrivande om Jonas Karlssons. Det är samma känsla för karaktärer och vardagliga situationer som utvecklas till något ganska allmänmänskligt som är lätt att känna igen sig i. I ”Tjejmiddagen” är det fyra kvinnor som träffas för att äta, dricka vin och prata om livet. Egentligen har de inte så mycket gemensamt och huvudpersonen Vera känner inte särskilt mycket samhörighet med de andra.
Samtidigt som kvinnorna börjar prata om darwinism får läsaren se hur hierarkierna i deras egen grupp ser ut; vem som väljer att anpassa sig, vem som avviker och vilka sanktioner det innebär. Det är välgjort och skickligt uppbyggt när man ur Veras perspektiv får ta del av hur hon vacklar mellan att å ena sidan fritt säga vad hon tycker och å andra sidan inte stöta sig med väninnorna. Det finns en klar koppling mellan kvinnornas dialog och novellens framställning. På samma sätt märks det hur novellens skildring av Veras tankar förändras i takt med att hennes berusning ökar så att det blir mer suddigt och osammanhängande.
Möllers debut är lovande och novellformen passar väl ihop med hans språk och stil. De senaste årens uppsving av utgivningen av noveller kan ge författare som honom ett utrymme att växa i. Snärtiga ganska korta berättelser där läsaren snabbt kan få en både underhållande och tänkvärd läsupplevelse.
Mottagen: 3 april 2015
Anmäl textfel
