LitteraturMagazinets recension
av Skamgrepp. Femme-inistiska essäer, Ulrika Dahl
En ögonöppnare om människor utanför boxen
Om femininitet inte ens är kopplat till att vara kvinna, vad är det då?
Femme-inistisk teori (och praktik) är inte det lättaste att ta sig igenom. Det är därför ”Skamgrepp” med sina personliga berättelser och erfarenheter utifrån Ulrika Dahls egen femme-inistiska resa är en måste-läsning för alla som vill ha en köttig ingång till detta vida område. Essäerna i ”Skamgrepp” öppnar upp en värld som visar femme som ett samlingsbegrepp som innefattar alla tänkbara queera femininiteter. Det är minst sagt ögonöppnande.
Femininitetsteori är inte enkelt att varken förklara eller förstå, men i ”Skamgrepp” gör Ulrika Dahl ett mycket ambitiöst och passionerat försök att bjuda in den intresserade, men inte nödvändigtvis insatta, läsarinnan (det är så Dahl kallar varje person som tar sig an hennes text). När en docent i genusvetenskap, tar sig an ämnet femme-inism, så är hon på hemmaplan och i spåren av den nyblommande feminismen som syns och hörs alltmer i offentligheten, så visar Urika Dahl att och hur femininitet och sexualitet kan formuleras och omformuleras i oändlighet.
”Skamgrepp” är berättelser om människorna utanför boxen, de som de flesta av oss vet finns, men inte ofta ser eller hör. Ulrika Dahl skriver om allt ifrån sitt eget feministiska uppvaknande, och den både bildliga och bokstavliga resa hon gör i dess utmarker, bilden av blondinen, ätstörningar och om att vara dömd att bli sin mamma. Och så allt det andra. Om hur en femme och en butch behandlas på bröllop, om faiblessen att bära boa och om lolitor och åldrande. Om allt det som upptagit Ulrika Dahls reflekterande hjärna de senaste tio åren och som hon generöst delar med sig av.
Och det märks att Ulrika Dahl älskar sitt ämne. Språket i essäsamlingen ”Skamgrepp” är inget jag stött på tidigare i facklitteratur. Det överfaller mig med passionerad höghastighet, leker, retas och rullar runt med mig. Det blir en koncentrerad läsning med många utropstecken i marginalen. Ibland går det för snabbt med alla referenser och begrepp, så jag måste backa ett stycke eller två, men hela tiden med Ulrika Dahls ord om att läsning faktiskt får vara svår och snårig i bakhuvudet.
”Mitt råd är att du som läsarinna tar dig tid, stannar upp, återvänder och läser om, läser högt, eller ber någon läsa för eller med dig; att du påminner dig om att jag sträcker ut en hand men inte kan bära dig, och att du begrundar alla de feminina konnotationer vi knyter till lättsamhet, tillgänglighet och kravlöshet”.
Ulrika Dahl vill undersöka femininiteter, hierarkier och maktkamper inom dessa. Hon ser ett värde i att alla olika femme-inina uttryck kämpar på sitt sätt och på sitt håll för sin plats på jorden.
För en helt oinvigd läsare i teoretisk feminism, så kan ”Skamgrepp” falla på sitt eget grepp att vilja så mycket med läsarinnorna. Men det går att ta sig igenom boken, med lite andningspauser och uppslagsverk här och där, och det slitsamma arbete det kräver, är definitivt värt mödan.
Mottagen: 26 februari 2014
Anmäl textfel
