LitteraturMagazinets recension
av Mirakelverkstaden, Valérie Tong Cuong
Lättsmält förvandling
Temat förvandling är inte ovanligt. I ”Mirakelverkstaden”möts Mariette, Millie och Monsieur Mike som till synes ha kommit till vägs ände i sina liv.
Jag älskar filmer och böcker där tilltufsade individer möts. Människor som tidigare varit okända för varandra som förs samman av en oväntad händelse. Som lite valhänt närmar sig den andra, kanske först med misstroende. Sedan växer deras intresse. De vill den andra gott, deras svagheter vänds till styrka, och så kan förvandlingen börja. Nya människor föds. Därför kunde jag inte undvara en sådan bok som ”Mirakelverkstaden” av fransyskan Valérie Tong Cuong. Den handlar om Mariette, Millie och Monsieur Mike som synes ha kommit till vägs ände i sina liv. Men deras väl och ve engagerar mig mindre än den mystiske man, Jean, som håller i trådarna.
Vi är i Paris. De tre huvudpersonerna hamnar av olika anledningar på sjukhus, där de plockas upp av denne Jean. Han driver något som han kallar för mirakelverkstaden. Där lagar man det mänskliga maskineriet, förklarar han. Där finns några rum för boende och någon form av arbetsförmedling. Monsieur Mike engageras som säkerhetsvakt, Mariette får stödsamtal och Millie tjänst på ett företag.
De tre berättar sina historier i jag-form i kapitel som varvas romanen igenom. Man får nog säga att det går bra för dem alla på olika vis. De finner sina styrkor och börjar ta makten över sina liv. Men vad händer med Jean när de börjar gå sina egna vägar? Däri ligger spänningen. Vad leder han för organisation egentligen? Och vad har han för bevekelsegrunder?
”Mirakelverkstaden” har fått flera pris, bland annat Prix du livre optimiste (!) 2013. Mer än så avslöjar jag inte om slutet.
Jag har stött på ett antal liknade historier på sistone. Jag såg ”En oväntad vänskap” på bio – den finns som bok också. Jag blev överförtjust i ”Hotell” som fick pris på Guldbagge-galan. Där tog en grupp olyckliga in på hotell sponsrade av den kvinnliga huvudpersonen som var stadd i kassa. I den nya miljön fick de chans att börja om. De var genuint intresserade av varandras välgång, och pånyttfödelsen fick, om man så vill, en religiös dimension. Slutscenen blev en vacker pietà. Jojo Moyes, ”Livet efter dig”, där underklasstjej blir personlig assistent till överklasskille, var mycket gripande men välgörande osentimental. I teaterpjäsen ”Hjälp sökes” kom en mor och en dotter som goda féer till två nedgångna bröder på en nedsliten bondgård.
Det var några exempel från förra året. Temat är alltså inte ovanligt. ”Mirakelverkstaden” behandlardet lite för lättsmält i min smak. Personskildringen flyter ovanpå, trots att den gestaltas inifrån. Språket griper inte tag i mig. Jean engagerar mig mer än de tre tilltufsade huvudpersonerna. För dem går det lite för snabbt och väloljat.
Mottagen: 17 februari 2014
Anmäl textfel
