LitteraturMagazinets recension av Inte av denna världen, Yaa Gyasi

Tro möter vetenskap i roman om en familj

Karriärvalet inom neurovetenskap för att råda bot på depression och missbruk är ingen slump och ju mer hon studerar desto mer börjar hon ifrågasätta Gud"

Bok- presentation:	Inte av denna världen
Författar- presentation:	Yaa Gyasi

Yaa Gyasi debuterade 2016 med romanen "Vända hem", en släktkrönika som gjorde storsuccé världen över. Familj och ursprung har stor betydelse även i hennes nya roman som utspelar sig både i USA och Ghana.

Gifty och hennes borttynande mor utgör den återstående halvan av en klassisk kärnfamilj. Mamma, pappa, son, dotter. Mamman drömde sig bort från Ghana som ung. Hon drömde om Amerika, och när sonen Nana fötts ville hon låta honom växa upp där. Pappan var aldrig lika säker, och efter en tid i Alabama vände han tillbaka. Sonen Nana var glädjen och ljuset i familjen, atletisk och smart och bäst på allt han tog sig för, men starka värktabletter efter en fotskada blev början till slutet. Dottern Gifty som är bokens berättarröst, växer upp i skuggan av sin bror. Som liten vänder hon sig till sin dagbok och till Gud och som vuxen till den akademiska och naturvetenskapliga karriären.

Det är tydligt att den alltmer splittrade familjen format inte bara Giftys uppväxt, utan hela hennes identitet, personlighet och själva den innersta kärnan. Karriärvalet inom neurovetenskap för att råda bot på depression och missbruk är ingen slump, och ju mer hon studerar desto mer börjar hon ifrågasätta Gud.

"Vända hem" börjar med två halvsystrar i 1700-talets Ghana, som båda är omedvetna om den andras existens. Den ena blir kvar, den andra skeppas över Atlanten till ett liv i slaveri. De blir förmödrar till varsitt släktled där Yaa Gyasi skickligt gör parallella drastiska nerslag - ett per generation och kontinent i en tickande kronologi som leder fram till nutiden. "Inte av denna världen" handlar istället om en enda familj, om rasism och immigration. Gifty som skärmat av sig från allt som står i vägen för hennes forskning, blir lite ensam om att bära upp handlingen. Gyasi balanserar det med Giftys gamla dagboksutdrag, hennes tidigare besök i Ghana, och tillbakablickar i vilka de andra familjemedlemmarna framträder i en troligvis mer rättvisande dager.

Det är inget fel på hantverket i Gyasis andra roman även om Giftys öde känns väldigt förutbestämt. Hon kunde inte hjälpa sin haltande bror men kanske kan hon hjälpa en haltande försöksmus på sitt laboratorium? Giftys kontakter inom universitetsvärlden tycks inskrivna mer eller mindre som obligatorium och Yaa Gyasi skulle troligen ha kunnat sammanfatta hela boken i ett lika skickligt som lagom långt avsnitt, precis som varje kapitel i hennes enastående debut.

Mottagen: 5 januari 2021

Anmäl textfel