LitteraturMagazinets recension av Förlåten, Agnes Lidbeck

Tillbakalutad relationsroman

Det underliggande dramat, systrarnas förhållande till varandra och deras roller i den gamla familjen, får mig att vända blad. Men detta är inte en berättelse som löser en gåta"

Bok- presentation:	Förlåten
Författar- presentation:	Agnes Lidbeck

Agnes Lidbecks debut förra året, ”Finna sig” blev väl mottagen. Det är en roman om en strängt disciplinerad kvinna som söker bekräftelse hos en äldre man. Den aktuella ”Förlåten” handlar om två systrar som tömmer pappans hus i skärgården, en plats fylld av både glada och sorgliga minnen.

Lidbeck täljer skickligt fram Ellens och Marias motsatta personligheter, men som relationsroman är den lite väl stillastående. Berättelsen saknar dramatisk nerv.

Ellen, som är ensamstående och barnlös, har ett yrke som för henne ut på långa resor jorden runt. Hon upprätthåller affärskontakter, presenterar nya projekt och kalkyler. Hon lever i det mätbara och rationella. När hon får reda på att fadern dött sätter hon genast upp en lista på vad som måste göras. Fadern ska begravas, huset tömmas, saker köras bort.

Maria arbetar som undersköterska och lever med sin femåriga son Dag. Hon är den känslosamma. Hon vill behålla huset fast hon vet att det inte är möjligt med hennes lilla lön. Hon lever i hågkomsterna från somrarna på ön med fadern, farmodern och syskonen. Brodern Jakob som var äldst förefaller ha levt med en psykisk sjukdom och gick ett tragiskt öde till mötes.

I romanen följer vi Ellen, Maria och Dag under deras sista sommar på ön. Ellen gallrar lådor och skåp. Maria läser sporadiskt anteckningar hon kommer över, farmoderns noteringar om växtlighet och väder, broderns dikter. Annars badar hon och dricker vin.

Det förvånar mig att det inte uppstår konflikter av den sneda arbetsfördelningen. I romanen skiftar perspektivet fint och sömlöst mellan de båda systrarna. Visst göder de ett missnöje med den andra, men det är inget som blossar upp på riktigt. Det är över huvud taget inte mycket dialog i boken. Agnes Lidbeck har ett språk som fungerar väl för det hon vill säga om avsikten är att hålla en viss distans trots ämnet.

Sommaren med bad och soliga klippor bidrar till att göra romanen till en loj skildring. Det underliggande dramat, systrarnas förhållande till varandra och deras roller i den gamla familjen, får mig att vända blad. Men detta är inte en berättelse som löser en gåta.

Det är inte självklart vad titeln står för. Handlar det möjligen om skulden för vad som hände Jakob?

Mottagen: 26 mars 2018

Anmäl textfel