Recension
av Reflexer, Amanda Kerfstedt
Intressant - men inte så bra - transvestit-klassiker
Det här är något av Sveriges motsvarighet till "Jane Eyre". En berättelse från 1901 om en ort och dess invånare: den äldre baronen som vill gifta sig med en ung kvinna men blir utfryst av sina egna barn, den pengaskyldige studenten som försöker lura en ung flicka – men främst är detta berättelsen om Walter och Ragna. De gifter sig, men något är skumt. Walter kräver att ett rum ska finnas där ingen annan får gå in och där han ska få vistas där en timme varje dag, helt ostörd.
Smått konfunderad går den unga bruden med på arrangemanget, men till slut uppdagas hemligheten. Walter är transvestit och det är väl inget mer med det, förutom att klassiker om transvestiter i den nuvarande bemärkelsen är ovanliga. Ordet fanns faktiskt inte ens 1901. Förklaringen här är psykoanalytisk: Walter förlorade i barnaår sin älskade tvillingsyster och försöker omedvetet återuppväcka henne.
Är det här en intressant bok? Självklart! Är den bra? Nej, alltså, litterärt sett känns det som om transvetit-temat är den enda räddningen för en dussinroman som annars glatt hade fått samla damm i gömmorna, vad mig anbelangar. Nu är jag glad för att en forskare har hittat den och att Rosenlarv har gett ut den – men det är mera litteraturvetaren än läsaren i mig som glädjetjuter.
Mottagen: 22 september 2012
Anmäl textfel
