LitteraturMagazinets recension
av Koltrasten som trodde att den var en ambulans, Anders Mildner
En pamflett för tystnaden
"Koltrasten som trodde att den var en ambulans" är obehaglig läsning. I alla fall om man någon gång stört sig på ljudvolymen på puben, grannens borrande vid okristliga tidpunkter eller folks högljudda mobilpratande på bussen.
I början var ljudet: Big Bang – och sedan dess har det aldrig varit tyst.
Anders Mildner öser ur en outsinlig källa. Och han gör det omsorgsfullt och övertygande, med exempel på exempel på hur ljud påverkar oss, medvetet eller omedvetet, oftast med negativa följder. Och hans exempel sträcker sig långt förbi grannens slagborr och krogens ljudkuliss.
Förutom att göra oss irriterade och ge oss sömnstörningar kan ljudvågor få oss att se spöken, användas som vapen och påverka vilket vin vi väljer. Astronauter som i försök utsattes för infraljud fick svårt att andas, synrubbningar, huvudvärk och kände stor trötthet. Barn vars skola låg bredvid en flygplats förbättrade sin inlärningsförmåga avsevärt när flygplatsen flyttades; tyvärr försämrades inlärningsförmågan i samma utsträckning hos de barn vars skola nu låg nära den nya flygplatsen. Och naturligtvis påverkar vi även andra livsformer indirekt och direkt: försurningen av havet bidrar till att lågfrekventa ljudvågor färdas längre sträckor än tidigare, vilket bland annat resulterar i att även fiskar får bullerskador på innerörat. (Ja, ni läste rätt.)
Under läsningen är det svårt att undvika att lyssna lite mer noggrant på sin omgivning. Och slås av häpnad över sin egen ouppmärksamhet. Alla dessa ljud, varför har man inte tänkt på dem tidigare? Och varför har man inte tänkt på varför de finns där?
Anders Mildner har tänkt. Radiojinglar, hissmusik, flygplansbuller, iPodlurar... Ljudföroreningarna har ökat i takt med kommersialiseringen, menar Mildner, ibland som en bieffekt av utvecklingen, ibland för att sälja en vara. Att vi oftast inte är medvetna om ljudets makt över oss gör det bara ännu mer effektivt ur marknadssynpunkt.
Ljud har också alltid varit intimt förknippat med makten – tänk kyrkklockor – och är så även idag. I takt med att bullret ökar har stillheten, dess motsats, också förvandlats till en handelsvara. Den som har råd kan fly oljudet, till tystare bostadsområden, till spahelger och retreats. Den mindre bemedlade kan köpa sig en bärbar musikspelare. Med hörlurar i öronen skapar sig var och en ett privat ljudrum.
"Koltrasten som trodde att den var en ambulans" är ett stycke utmärkt faktaprosa. Den ensidiga fokuseringen på ljudets negativa inverkan på mänskligheten är inte störande, snarare uppfriskande och nödvändig. Graffitidebatten, med sin estetiska och “vem äger det offentliga rummet?”-aspekt har pågått ett tag, men ljudföroreningar har stillatigande tolererats. Förhoppningsvis kan Anders Mildners bok här fungera som öronöppnare och få igång en diskussion om hur vi vill att vår värld ska låta.
Mottagen: 28 oktober 2012
Anmäl textfel
