Visa standardvy
Visa omslagsvy
Bibliotekens personal - en kulturtillgång
Carl Magnus Juliussons essä om SCUM-manifestet fick mig att ta ett beslut om att försöka täppa till en av mina många kunskapsluckor och läsa boken på internationella kvinnodagen. Pjäsen "Djävla Nuläge" som jag såg på Borås stadsteater tidigare i veckan bidrog till beslutet. En av skådespelarna var Andrea Edwards som uppmärksammades i media när hon tillsamman med Erik Holmström dramatiserade SCUM-manifestet i Stockholm för utsålda hus. Redan då väcktes en tanke om att det här är något som jag måste ta del av.
Sagt och gjort. Tog fram datorn och sökte på Borås stadsbibliotek, men blev inte riktigt klok på informationen. Fanns manifestet inne eller inte? Gjorde också en sökning på Guillous "Mellan rött och svart" som jag lagt på min väntelista och såg att jag stod i kön som nummer 26 - däremot fanns boken som sjudagarslån i hyllan just nu. Jag skyndade till biblioteket med förhoppning om att ingen skulle hinna före.
Visst, jag fick tag i "Mellan rött och svart" och dessutom slank Alice Munros "För mycket lycka" med av bara farten. Jag botaniserade i hyllan, men kunde inte hitta manifestet.
Jag bad om hjälp av personalen och blir alldeles varm om hjärtat av den serviceinriktning och hjälpsamhet jag möter. Nej, SCUM-manifestet var utrangerat och det andra exemplaret som funnits på Byttorp hade försvunnit. "Vi köper naturligtvis in det och så kontaktar vi dig så fort vi fått det. Jag lägger in beställningen direkt."
En stor eloge till dessa fantastiska människor som med så stor entusiasm och service hjälper oss förvirrade själar som vimsar runt bland bibliotekets hyllor.
Det blev inget SCUM-manifest på internationella kvinnodagen igår, men vad gör det. Manifestet är på ingång!
Taggar: #bibliotek #SCUM-manifest
Kommentera
"Absolut Noll" fick Borås Tidnings debutanters
I går kväll delades Borås Tidnings debutantpris ut och glad vinnare blev Anna Fock som överraskande talade om att hon delar prissumman med fyra andra nominerade. Imponerande! Prissumman är 100.000 kronor, så var och en får då 20.000 kronor.
Att dela med sig av prissumman är en solidaritetshandling som heter duga!
De andra nominerade var:
Pernilla Berglund, "Tilltar", diktsamling.
Motivering: "För en klar och vacker diktsamling som låter orden blåsa som en fjällvind genom läsarens huvud."
Recension av Sebastian Lönnlöv
Pål Börjesson, "Gallus", roman
Motivering: "För en ömsint roman som med socialrealistisk skärpa tecknar bilden av en sårig familj, vars framtidshopp strålar ut från en blinkande dataskärm."
Athena Farroukhzad, "Vitsvit", en diktsamling.
Motivering: "För en orädd och kraftfull diktsamling som ser läsaren i ögonen och ställer frågan om ett annat samhälle är möjligt."
Vår recensent Sebastian Lönnlöv ger boken en femma.
Lina Hagelbäck, "Violencia", prosalyrisk berättelse
Motivering: "För en sprakande prosalyrisk feberfest, där språklavan bubblar över sidorna och bildar nya förtrollande former."
Recension av Sebastian Lönnlöv hittar du här.
Anna Focks prisade roman "Absolut Noll" där vi får följa homosexuella i S:t Petersburg hade juryns motivering: "För en gråskimrande roman som livfullt gestaltar mänsklig värme och kyla och visar hur stark fiktionens kraft kan vara."
Recension
Taggar: #Borås Tidnings debutantpris
Kommentera
Kriminalhistoriernas okrönta drottning
Elizabeth Georges första kriminalroman var "Pappas lilla flicka". Jag kommer ihåg den som lite läskig och efter att ha läst henne senaste "En ond liten handling", som kom på svenska nu i januari blev jag lite nyfiken på att återigen läsa debuten för att se hur mycket hennes författarskap utvecklats.
Jag trodde att alla hennes deckare fanns i min bokhylla, men upptäckte att jag faktiskt saknar fyra, så det blir att leta på antikvariat. Som tur är så hittade jag "Pappas lilla flicka". Den är faktiskt inte lika motbjudande nu som den var när jag läste den för tjugotre år sedan. Det måste tyda på att jag läst många läskigare böcker sedan dess.
Elizabeth George låter brottsplatsen beskrivas för utredarna Lynley och Havers och de får se fotografier. Sedan undersöker de brottsplatsen där offret redan avlägsnats. Det motbjudande består i ett de hittar ruttnad mat och råttor i en hemlig matgömma och senare naturligtvis själva brottsupplösningen, när händelseförloppet och motivet ges. Här är brottsoffret förövare och förövaren är brottsoffer och läsaren lämnas inte oberörd. Det är ingen direkt kriminalgåta utan titeln upplyser direkt om vad läsaren kan förvänta sig - originaltiteln "A Great Deliverance" är betydligt bättre.
Jag upptäcker att författaren fortfarande skriver på samma sätt, men numera låter hon texten flöda fritt och rikligt och ger ännu fler detaljer både när det gäller omgivning och personer. Kanske har en nitisk redaktör varit framme med rödpennan i debutboken. Jag uppfattar "Pappas lilla flicka" som lite stympad här och där. I debutboken arbetar Lynley och Havers för första gången tillsammans och samarbetet skaver. De är som eld och vatten och allt verkar vara på väg till en slutlig katastrof, som kommer att förpassa Havers till patrulltjänst igen.
Den amerikanska författaren har förlagt handlingen till London och det är ett genidrag. Lynley är förutom kommissarie på Scotland Yard även Lord Asherton och håller i alla situationer "a stiff upper lip" och Havers kommer från arbetarklassen. Det ger många oväntade förvecklingar, för Havers både föraktar och beundrar den privatskolade sprätten och skräder inte orden. I debutboken slår det gnistor när de två världarna krockar.
Under årens lopp har det blivit många böcker. De flesta omfångsrika och riktigt njutbara. Hennes språk är visuellt. Hon målar upp scenarier som jag som läsare både kan "se och höra". Böckerna har också filmats för TV "Kommissarie Lynley" med Nathaniel Parker och Sharon Small i huvudrollerna. Jag föredrar böckerna, de ger så mycket mer och även om skådespelarna gör utmärkta rolltolkningar, så stämmer de inte riktigt med böckernas huvudpersoner. I böckerna är Lynley en lång, stilig, ljushårig man och Havers är, om inte direkt ful, så alls ingen skönhet utan lite alldaglig och småfet. Den späda Sharon Small gör en utmärkt rolltolkning av Havers, men inte ens hennes för rollen stripiga hår kan dölja hennes skönhet.
Alla genrer har sina guldkorn, och deckarserien med Thomas Lynley och Barbara Havers är en sådan, ofta lite vardagsromantik kryddad med en kriminalgåta och ibland personliga tragedier.
Avdelning: Spänning Taggar: #Elizabeth George #spänning #kriminalhistoria
Kommentera
Vi tycker olika om böcker!
Jag slappar efter simningen, i bastun, och börjar samtala med en annan dam i min egen ålder. Ja, ni vet, om vad vi gör och vad vi fyller dagarna med förutom simningen. Jag berättar att jag recenserar böcker i nättidningen LitteraturMagazinet och ser direkt att jag sjunker ner ett par pinnhål. "Sådant skit läser inte jag", säger hon bestämt och lite föraktfullt. "Recensenter har ingen aning om vilka böcker som vi läsare tycker om."
Vi tycker väldigt olika om böcker - konstigt vore det väl annars. Min recension av Leif GW Perssons bok "Den sanna historien om Pinoccios näsa" har fått ett par läsare att reagera. Nu ska den tölpaktiga huvudpersonen Evert Bäckström få en egen amerikansk TV-serie, och då döps han om till Everett Backstrom. Jag gläds åt författarens framgång!
"Som utspädd lättmjölk" skriver Borås Tidnings recensent Peter Grönborg om "Nyckeln". Den tredje och avslutande delen i ungdomsserien "Cirkeln". Tre recensenter här på Litteraturmagazinet har gett den idel femmor. Har någon fel? Knappast - vi tycker bara olika.
När jag läser böcker finns det ett par saker som kan störa min läsning av en i övrigt bra historia. Det är hur språket behandlas och märkliga eller felaktiga avstavningar. De stora förlagen ger inte ut oredigerade böcker, men det finns många förlag där både det ena och det andra slinker igenom.
När det gäller språket så har jag nog aldrig njutit så mycket som när jag för ett par år sedan läste "Korparna" av Tomas Bannerhed.
Håller bokkvaliteten på att försämras? Läs Mattias Lönnebos utmärkta debattartikel här i LitteraturMagazinet!
Taggar: #bokkvalitet #recensent
Kommentera
Och världen skälvde - slutet
Då så - äntligen har jag läst hela, mastodontboken "Och världen skälvde" av Ayn Rand. Vill du läsa mina tankar efter att jag avverkat del 1 och 2, så hittar du dem längre ner i bloggen.
Det är en i det stora hela motbjudande bok, men bitvis är den intressant och bitvis faktiskt spännande. Budskapet känns både bekant och främmande, men jag kan lova att den river upp ögonen för politisk retorik från alla partier. Jag är nu hyperkänslig och läser både ledarspalter och insändare med mycket kritiska ögon. Jag hör politikernas argument och plötsligt träder "troll" fram som jag inte riktigt har observerat förut.
Åter till boken:
"Jag svär - vid mitt liv och vid min kärlek till livet - att jag aldrig kommer att leva för någon annan människas skull, inte heller begära att någon annan människa ska leva för min skull."
Det är den trossats som entreprenörerna och intelligentian måste bekänna sig till för att få tillträde till John Galts klyfta. Det finns vissa sektdrag i boken.
Den har tydliga hjältar och bovar. Hjältarna är vackra och bovarna har mindre tilltalande drag. Ibland kändes den som en gammal, dålig Hollywoodfilm och det får sin förklaring när jag läser om författaren i slutet av boken. Ayn Rand försörjde sig bland annat som stumfilmsartist när hon kom till USA från Ryssland.
I boken framförs en hel del kontroversiella åsikter. Hjälten och piraten Danneskjöld förklarar varför minnet av Robin Hood måste utplånas. "Jag är den som stjäl från de fattiga och ger åt de rika - eller för att uttrycka det exakt, den som stjäl från de tjuvaktiga fattiga och ger tillbaka åt de produktiva rika."
Temat i boken är att de få som producerar och utvecklar också är de som vill leva. De andra, utsugarna, vill inte leva, är värdelösa och utan entreprenörer och intelligenta människor går de och hela världen under. Den vackre och intelligente John Galt leder upproret och strejken, men det tar tid innan alla kraftfulla företagsledare ansluter sig.
Till sist ger också bokens huvudperson Dagny Taggart upp - förutom att hon slåss i motvind i en orkan av idiotiska påbud från ett socialistiskt styre, har hon också fallit pladask för den ursköna John Galt.
John Galt håller ett radiotal på 62 sidor som bara får mig att storkna. Det är här jag märker att jag börjar skumma texten och tänka på annat …
Avdelning: Klassiker Taggar: #politik #Ayn Rand #Och världen skälvde
Kommentera
Och världen skälvde – intressant och förbryllande läsning!
Att läsa Ayn Rand innebar för mig först känslan: Vad är det här för dravel? Hur kan den här boken ha blivit så läst och uppskattad? Det sägs att Ronald Reagan, Margaret Tatcher och även Annie Lööf hade/har den som ledstjärna. Trots att den litterära kvaliteten med fog kan diskuteras, så blir jag både förbryllad, uttråkad och bitvis helt fångad av texten och berättelsen. Men vad är det boken egentligen förmedlar?
Den propagerar för ett samhälle där de goda människorna är de som är starka, företagsamma, uppfinningsrika och följaktligen tjänar pengar. Men målet är inte att tjäna pengar i sig, utan att leva för arbetet - att inte leva för någon annan människa och inte heller kräva att någon annan människa ska ta han om mig. Skatt är ett otyg och de människor som inte duger någonting till eller drar sig undan arbetet ska få stå sitt kast.
Nu kanske du undrar varför jag uppfattar boken så, det är ju bara en bok. Så sant, men det är mer än en thriller och en berättelse om en destruktiv framtid. Den framför ett tydligt budskap, formligen hamrar in sitt budskap. Författaren låter personer framföra långa monologer, sida efter sida, där vådan av ett socialistiskt samhälle framförs. Det finns ingen gråzon här, det är extrem socialism jämförd med extrem kapitalism. Detsamma gäller karaktärerna, antingen är de goda, produktiva eller så är de odugliga parasiter och kräver allas rätt till lika stor del, undantagen från schablonen utgörs möjligen av Dagny Taggart och Hans Rearden.
"Och världen skälvde" handlar om ett socialistiskt amerikanskt samhälle där en destruktiv kraft får allt att avstanna och boken inleds med frågan "Vem är John Galt?" och det är en fras som återkommer gång på gång som sjukliga tics.
Huvudpersonen är en kvinna, Dagny Taggart, en riktig superkvinna. Hon bygger järnväg med Hank Reardens superstål och hon försöker likt en don Quijote envist ha en fungerande järnväg, trots att hon motarbetas av myndigheterna. Myndigheterna som inför den ena begränsande och idiotiska lag efter den andra för att den enskildes profit ska begränsas. Det blir svårare och svårare att vara entreprenör, tillverkare eller uppfinnare/vetenskapsman. Intelligentian och företagsledare börjar försvinna en efter en. De bara lämnar allt och ingen vet vart de tar vägen. Ingen vet om de är levande eller om de är döda. Många är Dagnys vänner och affärsbekanta. Företagen nationaliseras och går under. Världen som vilat på entreprenörernas, likt Atlas, skuldror börjar skälva.
Mellan transportsträckorna med dialoger och politiska och filosofiska floskler så måste Ayn Rand även få till ett hejdundrande sex och åtrå mellan den svala Dagny och den stilige Hank. Åtrån ligger och bubblar, dessutom finns Francisco d'Anconia i bakgrunden, han som var den förste och som väcker Hanks svartsjuka. Hank, som också känner sig dragen till Francisco - ska de få till en trekant? Nej, så frigjorda var inte läsekretsen då, tror jag. Boken utkom 1957.
Det är män och åter män i boken. De kvinnor som förekommer, förutom Dagny, verkar vara lite överklassiga och inte fått alltför stor intelligenskvot. Boken befolkas av schablonmässiga människor - ofta mycket vackra kvinnor och män. Jag får bilder från svartvita amerikanska underhållningsfilmer i mitt huvud när jag läser. Så några feministiska tankar verkar inte författaren ha, även om hon valt en kvinna till huvudperson.
Vem är John Galt? Ja, i början av läsningen trodde jag att jag hade helt koll på vem han var, men efter att ha läst del ett och två, så inser jag att jag hade fel. Nu är jag ganska säker på vem han är och att Dagny Taggart och jag själv snart kommer att möta honom! Tror jag i alla fall, eftersom del två slutar när Dagny försöker landa ett flygplan i en trång dal i bergen och hennes plan går i spinn.
Del två avslutas när Dagny med sina sista krafter (även om jag nu märker att hon börjar tänka mer och mer på att kanske, kanske har de rätt de som försvinner), har tvingat sig att återigen träda i tjänst och jaga mysteriet med motorn som ska rädda världen.
Det går inte att bortse från budskapet att ju längre ut mot högerkanten politiken är, desto närmare är det himmelska paradiset på jorden.
Jag uppfattar både extremvänster och extremhöger i verkliga livet som liknande sidor på ett mynt. Olika ideologier, men båda systemen har en tendens att sluta i diktatur och terror.
Människors tankar och livsåskådning är intressanta och därför blir även den här boken intressant, just på grund av detta. Nu har jag avverkat mer än hälften - det bara nedförsbacke kvar.
Elin Lucassi läser boken och på hennes blogg här på Litteraturmagazinet hittar du hennes tankar!
Avdelning: Klassiker Taggar: #Ayn Rand #Och världen skälvde #politik
Kommentera
Årets bästa svenska deckare utsedd
”Den osynlige mannen från Salem” blev utsedd av Svenska Deckarakademin till årets bästa svenska kriminalroman. Motivering: Stark noirroman med förtätad stämning av vemod och uppgivenhet.
Jag håller helt med, det var en mörk och suggestiv stämning som totalt fångade mig när jag lästa boken. Grattis Christoffer Carlsson!
Till bästa svenska översatta kriminalroman valdes Dror Mishanis ”Utsuddade spår”, med motiveringen: Ett intensivt engagerande familjedrama i lågmäld ton. Boken ligger i min läshög, men jag har inte hunnit fram till den ännu. Nu känner jag att den blev jätteintressant! Måste bara hitta en lucka i schemat.
Thomas Engström tog hem debutantpriset med ”Väster om friheten”. Motiveringen löd: Fullgången internationell thriller i en väl skildrad Berlinmiljö.
Sherlock Holmes står sig stark i deckarvärlden. Mattias Boström fick faktabokspriset för ”Från Holmes till Sherlock” för personlig skildning av Holmes genom 125 år.
Jag inser förläget att jag bara läst en enda av dessa deckare, ändå tycker jag att jag läser rätt många varje år.
Grattis alla vinnare!
Avdelning: Spänning Taggar: #Svenska Deckarakademin #kriminalroman
Kommentera
