LitteraturMagazinets recension
av Havskatten, Ann Rosman
Överraskande blandning av askungeromantik och mordgåta
Ann Rosman navigerar skickligt mellan romantik i historisk miljö och mord i modern tid. Båda historierna fängslar och de binds samman av Marstrands gamla ståtliga träbyggnader.
Marstrand i början på 1900-talet. Badkulturen är på modet och Oskar II kommer troget varje sommar 1887 till 1907, förutom ett par år, till badorten. Societeten samlas och kvinnorna flockas runt den populära kungen. Här letar man lämpliga äktenskapskandidater till sina giftasvuxna döttrar och festerna avlöser varandra. Ett gifte som främjar båda parter prioriteras framför ungdomarnas egna önskemål. Ann Rosman får tidsandan att tydligt framträda och de grandiosa träbyggnaderna har sin glansperiod. Det är en fascinerade läsning.
Så förflyttar oss författaren till nutid och de gamla träbyggnadernas öde avgörs av privata finansintressen, samtidigt som kommunalpamparnas inkompetens eller strävan efter egen vinning gör att försäljning sker på tvivelaktiga grunder till ett pris långt under marknadsvärdet. Försäljningen av varmbadhuset gick inte till som författaren beskriver i boken, men mycket stämmer. Inte ska väl handlingar sekretessbeläggas när det gäller försäljning av skattebetalarnas egendomar - vad menas då med offentlighetsprincipen?
Kriminalhistorien är även den riktigt bra och spännande, även om jag föredrar den romantiska inramningen i berättelsen från 1900-talets början. Men de båda berättelserna balanserar varandra väl. Jag håller tummarna för Karolina i valet mellan den adliga Douglas och den sympatiska doktorn på Varmbadhuset. Där finns två doktorer, varav den har förankringar i verkligheten, han som kallas "Havskatten". Varmbadhusets vidare öden i nutid orsakar berättelsens första dödsfall. Holger, som vurmar för de gamla byggnaderna, blir brutalt ihjälslagen. Holger var ingen smidig person, han var rättfram, han ringde politiker och köpare, han skrev spaltvis med insändare, han var på gränsen till vad man brukar kalla rättshaverist. Han var kort sagt en obekväm person.
Kriminalpolisen Karin Adler med kollegor är återigen huvudpersoner i berättelsen och Karins vånda att lämna båten som bostad för att inte spräcka förhållandet med Johan lämnar en hel del förvecklingar till nästa bok.
Ann Rosman har som författare imponerat på mig med sina tidigare böcker. Hon håller sig till kriminalgenren med historiska förankringar. Finns det, uppriktigt sagt, ett bättre sätt att få en stor spridning av historisk kunskap och som här samhällskritik och därigenom fästa uppmärksamhet på oegentligheter, än genom en spännande historia till läsarna. Genren har en stor läsarskara och det intressanta efterordet hoppas jag att många läser, där författaren beskriver vad som är hämtat ur verkligheten även om skeendet är lite förändrat för att passa in i berättelsen, och vad som är ren fantasi. Mångt och mycket stämmer direkt in på verkligheten. Jag googlade på ”Båtellet-affären” och den tvivelaktiga försäljningen av Varmbadhuset framträdde.
Varje gång jag läser något av Ann Rosman tycker jag att det är hennes bästa bok, och så är det även denna gång!
Mottagen: 15 augusti 2014
Anmäl textfel
