LitteraturMagazinets recension
av Min brorsa heter Noa, Anna-Clara Tidholm
När en storebror blir nazist
Författaren Anna-Clara Tidholm och illustratören Joanna Hellgren har skrivit en bok om ett stort och svårt ämne. "Min brorsa heter Noa" är en mycket bra start för samtal med barn.
I december 2013 attackerades en fredlig demonstration i Kärrtorp av nazister. Några dagar senare vandrade jag över samma torg i sällskap med nästan 20 000 andra människor för att manifestera mot främlingsfientlighet och rasism. Jag lämnade mina barn hemma den gången. Jag var rädd för motattacker. Att de svartklädda skulle komma tillbaka. Vid den första demonstrationen var det däremot en massa barn på plats. Barn som fick ta skydd från kastade stenar och vrålande ilska förpackad i mörka kläder. Barn som aldrig kommer att glömma det de varit med om. Barn som bär på en massa "varför?".
Jag tänker mig att boken "Min brorsa heter Noa" är skriven för alla barn som ser på världen just nu och undrar vad det är som pågår. Samarbetet mellan författare Anna-Clara Tidholm och illustratör Joanna Hellgren kastar mig tillbaka till den där dagen i Kärrtorp och barnen som hamnade mitt i det överväldigande hatet och alltför tidigt fick lära sig vad nazister är.
Boken handlar om Saga. Hon bor i en förort med sin mamma och sin bror. Pappa finns i Finland där han jobbar med film. I samma hus bor även bästisen Anisa men sin stora familj. Dit går Saga och äter god mat som Anisas farmor lagar. Genom Sagas ögon får vi följa livet i en familj som blivit lite naggad i kanterna. Mamman jobbar natt på sjukhus, den nye pojkvännen är snäll och bakar pizza med barnen men storebror Noa seglar sakta bort från gemenskapen.
En dag ser Saga och Anisa att Noa hänger med ett gäng killar i centrum. De sprayar hakkors på en stor sten. När flickorna googlar tecknet börjar de förstå att Noa är nazist. De hittar bilder på Hitler och från förintelseläger. Riktigt läskigt blir det när de lyckas smita in i Noas rum och hittar nazistbilder på hans väggar och knivar gömda i garderoben.
"Det verkar inte speciellt kul att vara nazist, sa Anisa. Skojar du, sa jag. Det verkar astråkigt. Och jobbigt."
"Min brorsa heter Noa" är en bok som landar perfekt i ett Sverige där främlingsfientligheten återigen kravlat sig upp i ljuset. Ett Sverige där barn med mörkare hy är ljusrosa inte kan undgå att förstå att det finns de som hatar dem. Inte på grund av något de gjort utan baserat på något diffust som har med deras själva kärna att göra.
Det här är en bok som behövs, även om jag verkligen önskar att det inte vore så. Boken rekommenderas som en "läsa själv-bok för nybörjare" men läsningen bör nog ändå ske tillsammans med någon vuxen. Det är inte det att språket är svårt, jag lät en tioåring testläsa och hen plöjde raskt igenom den, men innehållet är starkt och väcker många frågor. En mycket bra start till samtal om ett svårt och skrämmande ämne med andra ord.
Tidholm/Hellgren lotsar läsaren med varsam hand genom det svåra, sorgliga och mörka och klarar av att skildra alla som människor. Boken är tydlig i sitt ställningstagande. Vissa handlingar är helt enkelt fel. Vissa tankar är helt enkelt inte rättfärdiga. Men det råder aldrig någon tvivel om att kärleken är starkast. Och inuti den svartklädde döljer sig trots allt en liten pojke, men smal nacke. Och stora lite röda öron.
Mottagen: 6 februari 2015
Anmäl textfel
