LitteraturMagazinets recension av Pottungen, Anna Laestadius Larsson
Förändringarnas vindar blåser i trilogins andra del
Det här är en roman för den som vill läsa en lättläst, spännande och intressant berättelse som utspelar sig i 1700-talets Stockholm med kvinnors livsöden i centrum.
"Pottungen" är den andra delen i 1700-tals trilogin av Anna Laestadius Larsson efter debutboken "Barnbruden".
Författaren Anna Laestadius Larsson ger oss en bit svensk kvinnohistoria och beskriver kvinnors livsöden både vid hovet och i huvudstaden.
"Pottungen" innehåller även många intressanta, komplicerade och välkända män som hertig Karl, Gustav III, Gustav IV, Axel von Fersen med flera –men det är kvinnorna som har huvudrollen i berättelsen.
På första sidan i boken möts läsaren av ett citat från Encyclopedin, utgiven 1756, som väl uttrycker samtidens syn på kvinnor:
"Kvinnor kan uppfatta saker och ting snabbare än män, men eftersom de inte förmår fundera över något en längre stund utvecklar de aldrig den förmåga till eftertanke som krävs för ett sunt förnuft."
Fundera på detta ett litet tag. Är slutsatsen av påståendet från uppslagsverket verkligen uttryck för "sunt förnuft"?
Efter det citatet är jag i stämning för att ta mig an "Pottungen".
Första boken handlade om Charlotta som kom som 15-åring till Sverige för att bli hertig Karls brud och "avelskona". Så blev det inte, Charlotta fick inga barn som överlevde, men under hela sitt liv i Sverige skrev hon dagbok och det är denna dagbok som Anna Laestadius Larsson låter ligga till grund för trilogin. Efter hertigens övergrepp dumpades pottungen Johanna på gatan och fördes till spinnhuset.
Nu är det Johannas tur att få sin berättelse i en egen bok. Romanen tar oss till ett historiskt Stockholm. Hit börjar också små vågor från den franska revolutionen att nå, och det är lätt att förstå att sådana ord som "frihet, jämlikhet och broderskap" tilltalar och lovar en bättre tillvaro. Klassamhällets klyftor är djupa. Kvinnan är inte med automatik myndig och när hon gifter sig blir mannen hennes förmyndare och hon kan inte längre bestämma över sina tillgångar. Vi får också, förutom Johannas liv, följa händelserna på slottet med hertig Karl som förmyndare för den unge kungen, hertiginnan Charlotta och hennes hovdam Sophie.
Boken inleds när Gustav III ligger för döden efter attentatet på Operan. Johanna arbetar på en liten krog och har en son, Nils. Hon arbetar hårt för att Nils ska få ett bättre liv och hon drömmer om att få ihop pengar till hans utbildning, men utskänkningsstället går dåligt, och genom en kopplerska möter hon sin välgörare, som lovar att hjälpa henne med sonen. Johannas liv är inte lätt, även om hon har kommit en lång väg efter att ha varit den som haft hand om hertiginnans nattkärl.
Författaren har det berättande ordet i sin makt. Dåtidens atmosfär stiger upp från sidorna och sveper in läsaren i 1790-talets Stockholm. Det behövs varken historisk kunskap eller historiskt intresse för att absorberas och njuta av handlingen. Boken är en lättläst, spännande och en intressant roman, med både glädje och sorg, i ett samhälle som skiljer sig avsevärt från det vi lever i idag, även om vibrationer finns kvar av det historiska samhället. Författaren låter under en tid Johanna tjäna sitt uppehälle som roddarmadam. Roddarmadammerna i Stockholm var de som transporterade trafikanterna sjövägen mellan stadens olika delar. De var ofta egna företagare och kunde även ro långa sträckor till avlägsna öar, de var helt enkelt ett slags sjötaxi.
"Pottungen" kan läsas fristående, men jag skulle rekommendera att du läser "Barnbruden" först. Jag blir riktigt nyfiken på vem som ska få bli huvudperson i den tredje och avslutande delen av trilogin. Och jag väntar med spänning!
Mottagen: 8 september 2014
Anmäl textfel