LitteraturMagazinets recension av Villebråden : i Khadaffis harem, Annick Cojean
Så sägs Muammar Khadaffi ha härskat genom sex och förnedring
Muammar Khadaffi, kvinnornas förespråkare i arabvärlden, alltid fotograferad omgiven av sina kvinnliga livvakter, Amason-gardet. Det var så han ville framstå för omvärlden. Men hur var det egentligen? Var de kvinnliga livvakterna – försedda med både vapen och högklackat – verkligen livvakter, eller var de något helt annat?
Khadaffi skrev ”Den gröna boken” om direkt demokrati. Han framhävde kvinnors och mäns lika värde och fastställde den lagliga åldern för giftermål till tjugo år.
”Villebråden i Khadaffis harem”, skriven av journalisten Annick Cojean, utrikeskorrespondent på tidningen Le Monde, berättar något helt annat. Hon berättar Sorayas historia. Soraya som blev utvald tillsammans med andra flickor i skolan att överräcka blommor när Vägledaren (Khadaffi) besökte skolan. Han lade sin hand på hennes huvud, vilket var gesten som betydde ”henne vill jag ha” och dagen därpå kom en bil med det kvinnliga gardet och hämtade henne. De tar blodprov på henne, rakar bort hår från kroppen, sminkar henne och klär henne i en stringtrosa och en vit, silkig klänning med slits. Sedan förs hon in till diktatorn. Han tar emot henne naken. Han talar om för henne att hon är en hora, att han är hennes pappa och bror och älskare. Efter upprepade våldtäkter blöder hon ymnigt och den sjuksköterska som finns på området är orolig.
Soraya säger att Khadaffi lade hennes liv i spillror. Men hon är bara en av de många unga kvinnor som förts till högkvarteret för att tillfredsställa rovdjurets våldsamma och omättliga sexbehov. I februari år 2011 tog sig Inas al-Ubeodi in på ett hotell där många utländska journalister bodde. Hon skrek ut sin historia. Ännu fler är de som tiger. Ingen vill tala om det som drabbade kvinnorna, det är tabu. Det drar skam och vanära över männen i familjen, som inte kunde skydda kvinnan. Många är de kvinnor som i dag förskjuts och betraktas som horor av sina familjer och av samhället. Vart ska de ta vägen?
Historien är både skrämmande och overklig. Den berättar om en hel nation som bokstavligen blir våldtagen av sin härskare. Sex är en urgammal härskarteknik. Khadaffis armé uppmanades att våldta och försågs med Viagra. I ett patriarkaliskt samhälle (inte bara där) kommer man bäst åt en manlig motståndare genom att ha sex med eller helt enkelt våldta hans dotter och fru.
Khadaffi verkar inte ha nöjt sig med enbart kvinnor, även unga män blev offer. Kvinnorna i Libyen räckte inte till utan även utländska kvinnor inbjöds att besöka diktatorn. Många smordes med dyrbara smycken och pengar. Kanske inte så underligt att sextokiga Berlusconi fann sin frände i Khadaffi och påstod att han lärt sig ”Bunga Bunga” i Khadaffis harem, något som han sedan praktiserade på sina sexpartyn.
Jag hade vissa förutfattade meningar om Khadaffi redan tidigare, de grundlades när jag såg Stina Dabrowskis intervju för en massa år sedan. Fram trädde då en märklig människa, som helt klart verkade drogpåverkad. Men det kunde han väl ändå inte ha varit – en ledare för en nation? Författaren påstår att Khadaffi ofta var drogad när han mötte världens ledare.
Jag blir chockad av den här boken. Författaren skriver övertygande, men kan det som berättas verkligen vara sant? Det kan jag inte svara på, men tänker omedelbart på hur svårt måste det måste ha varit för civilbefolkningen att ta till sig de fruktansvärda brott som begicks i Nazityskland?
Världens ondska upphör aldrig att förvåna!
Mottagen: 9 oktober 2013
Anmäl textfel