LitteraturMagazinets recension
av Flickan från långt borta, Annika Thor
Annika Thors bilderbokdebut är både vacker och vemodig
Tillsammans berättar Annika Thors återhållsamma text och Maria Jönssons avskalade bilder om olika sorters ensamhet.
En kall vinternatt knackar det på dörren. Det är en ensam flicka som vill komma in. Den Gråa tycker att hon kan gå någon annanstans men öppnar ändå dörren. Hon vill helst vara ensam, det är skönast så. Eller? Hon ger flickan varm mjölk och låter henne övernatta. Först på en madrass men sedan bär hon inne henne till sängen. Flickan tror att hon ska få stanna men Den Gråa säger åt henne att ge sig av, att hitta någon annan som vill ta hand om henne. Flickan ger sig av, ut i den kalla vinden. Skönt att vara ensam, tänker Den Gråa. Men överallt i huset finns saker och dofter som påminner om flickan...
"Flickan från långt borta" är en vacker bok om olika sorters ensamhet, om att finna något man inte visste att man saknade, om längtan efter samhörighet och att inte veta hur man ska nå dit. Man förstår snabbt upplägget i boken; främlingen och hon som vill vara ensam, de motstridiga känslorna, avhysningen. Sedan tror man sig veta hur det ska sluta, det efterlängtade lyckliga slutet. Men efter det lyckliga slutet kommer ytterligare en vändning och slutet blir än lyckligare. Men inte på något sockersött vis alls, det är en vemodig och stämningsfull saga i både text och bild och känslan hänger kvar in i slutet. Det är snarare med lättnad och tillförsikt man slår ihop boken, det finns hopp för mänskligheten.
Annika Thor är en Sveriges mest älskade författare, framför allt hyllad för sina ungdomsböcker "Sanning eller konsekvens" och "En ö i havet". Det här är hennes bilderboksdebut, skapad tillsammans med illustratören Maria Jönsson, och vilken fantastisk debut det är. Även om mycket lämnas osagt så finns det inga lösa trådar, läsaren är hela tiden med, fångad, engagerad. Det som först gör ont i magen byts till en värme, sedan kyla och så värme igen.
Maria Jönsson, som jag främst förknippar med de livfulla figurerna Spyflugan Astrid och hunden Morris, briljerar i denna mer återhållsamma stil där rörelserna är långsammare, ansiktsuttrycken inte lika starka, omgivningen stilla och färgskalan dämpad. De enkla, dova bilderna, den avskalade men nyansrika texten, symboliken i de små detaljerna – jag tror att vi kommer att se tillbaka på "Flickan från långt borta" som en av årets bästa barnböcker.
Erika Wallman
Mottagen: 29 april 2014
Anmäl textfel
