LitteraturMagazinets recension
av En sommar med Proust, Antoine Compagnon
Introduktion till Proust som lockar till läsning
”En sommar med Proust” är en introduktion till Prousts verk, med bidrag av några av Frankrikes främsta författare, akademiker och Proust-kännare. Det är en bok som svämmar över av lycka, och som inspirerar.
Läsning är en vänskap, skriver Marcel Proust i sin essä ”Om läsning”. Det är ord som alla kan skriva under på som någon gång blivit så förälskade i en bok att man velat stanna kvar i den för all framtid. En bok som utan tvekan har den effekten på sina läsare är Prousts eget verk ”På spaning efter den tid som flytt”. Det märks inte minst på den aldrig sinande ström av introduktioner till hans verk som regelbundet sprids över världen.
Men vissa vänskaper tar längre tid än andra att uppnå. ”På spaning efter den tid som flytt” är ett monument, en katedral, av bländande prakt och storslagenhet. Samtidigt så full av humor och ömhet. Den tar tid och kräver engagemang av sin läsare. Men det är det värt. När man kommit igenom på andra sidan känner man genast att man varit med om något alldeles särskilt, en fullständigt omvälvande upplevelse, som gör att man bara måste ha mer.
”En sommar med Proust” är en introduktion till Prousts verk, översatt av Jan Stolpe, med bidrag av några av Frankrikes främsta författare, akademiker och Proust-kännare. Bland de medverkande finner vi såväl författaren och psykoanalytikern Julia Kristeva som Jean-Yves Tadié, författare till bland annat en referensbiografi om Marcel Proust samt den som fastställt den andra franska reviderade utgåvan av ”På spaning efter den tid som flytt”. Det är personliga texter där var och en ger sin bild av romanen och plockar fram några ingångar till den som varit viktiga för dem själva. De handlar om tid, om kärlek och svartsjuka, om att läsa och drömma, om konst och filosofi.
Titeln syftar på den alltför vanliga frasen: ”I sommar ska jag läsa Proust.” Att läsa Proust är någonting man hela tiden skjuter upp till när man har tid, gott om tid, vilket det ju aldrig händer att man har. Åtminstone inte så mycket som man tänker att man behöver. Därför ligger hans tegelstenar till böcker alltför ofta otummade. Men kanske är ”En sommar med Proust” en bok som trots allt kan inspirera en till att en gång för alla ta tag i läsningen – nu och inte ”i sommar”. Om inte, ger den i alla fall en bra översikt över vad det är alla pratar om.
Själv läste jag romanens första del, ”Swanns värld”, faktiskt en sommar när jag var 17 år, i soffan på vårt lantställe. Och snart har jag läst igenom hela sviten för andra gången från pärm till pärm. Jag förstår om man hunnit tröttna på allt prat om Proust och om hur hans roman ska förändra ens liv (medveten syftning till Alain de Botton). En sådan retorik kan ge upphov både till besvikelse och rädsla. ”Man gör rätt i att vara rädd för böcker eftersom böcker omvandlar en. När man ger sig in i en roman som Prousts och verkligen läser den ända till slutet kommer man ur den som en annan människa”, som Antoine Compagnon skriver.
Det är stora anspråk i dessa ord. Men vad en introduktion som denna nog egentligen bara vill säga är att man inte ska låta sig avskräckas av det stora formatet och den (till en början) lite svårsmälta stilen (när man väl vant sig vid den är det det bästa man kan läsa!). Romanen är så omfattande, innehåller så många karaktärer och episoder, från såväl barndomen och ungdomen som från att vara ung vuxen, att det borde finnas någonting för alla. Varje gång lägger man märke till någonting nytt. Med förstoringsglas behandlar den allt från konst och musik till vänskap, familj, sexualitet, kärlek, svartsjuka, ambitioner, drömmar, politik, hyckleri, minne, tid och död. Det är ett allkonstverk av rent utav wagnerska proportioner.
Men som Proust själv skriver i ”Om läsning” är en författares ”Slutsatser” ju ingenting annat än ”Incitament” för läsaren. ”Vi känner mycket väl att vår klokhet börjar där författarens slutar, och vi skulle vilja att han gav oss svar, när allt han kan göra är att ge oss önskningar.” Den stora resan börjar trots allt inom en när man väl läst färdigt romanen.
”På spaning efter den tid som flytt” är en roman som får en att tänka och känna och se på sig själv och sitt liv på ett sätt som man tidigare inte visste var möjligt. Men inte minst är den en fröjd att läsa. ”En sommar med Proust” är en bok som svämmar över av lycka, lyckan av att läsa och leva tillsammans med litteraturen.
Mottagen: 3 juni 2015
Anmäl textfel
