LitteraturMagazinets recension
av Sayonara september 3, Åsa Ekström
Fängslande manga om att våga drömma
I de tidigare delarna av "Sayonara September" har vi mött Alex, en ung tjej som börjar på serieskolan i Malmö. Där träffar hon den mystiska Lilian, partyglade Christoffer och blyge Janne. Med tiden visar det sig att Alex har saker som hon inte berättar men som förmörkar hennes tillvaro.
I denna tredje del bär Alex vidare på sina hemligheter, även om de nu har kommit upp i ljuset. De påverkar i högsta grad hennes beteende när hon inleder en relation med en äldre elev, samtidigt som hon inser att han bara kommer att såra henne. I den processen är hon också blind för Janne, som drar sig undan mer och mer. Varför reagerar han så starkt på hennes förhållande?
Lilian har problem av annan art. Det visar sig att hennes mamma aldrig har godkänt att hon går på Serieskolan. Nu när de ska söka in till andra året ställs saker på sin spets - både för Lilian och alla andra. Det faktum att bara ett fåtal av eleverna kommer att få gå vidare bidrar till stor press som inte direkt gör relationerna på serieskolan lättare. Den ständiga konkurrensen, oron för framtiden och avundsjukan inför dem som lyckas publicera sig förgiftar vänskapen.
Ekström berättar och tecknar om relationer och unga människor dröm om att bli serietecknare med ett direkt tilltal som också är påfallande ljust, trots alla svarta nyanser. Hennes intriger är enkla och naturliga, men de för berättelsen framåt. Slutet får vara lagom lyckligt. Allt behöver inte lösa sig, det finns många trådar kvar att dra i - men det skulle också kunna sluta här.
Jag är ingen manga-expert, tvärtom brukar jag inte vara så överdrivet förtjust i manga som genre. Därför kanske det inte är någon stor komplimang när jag säger att jag aldrig har haft så lätt för att gilla manga som när Ekström håller i pennan - men det är ett faktum. Stilen är snygg och fartfylld, innehållet är förvisso en enkel form av dokusåpa, men försöker inte vara mer och gör något både underhållande och tankeväckande av alltihop.
Om det inte blir fler "Sayonara September" så sörjer jag det en smula - men ser definitivt fram emot vad som helst som Ekström tecknar i framtiden. Hon har redan hittat en ton som lovar mycket, mycket gott.
Mottagen: 1 juli 2013
Anmäl textfel
