Lena Köster
Funs Disa Nilson i dag?
Elisabet Hermodssons "Disa Nilsons visor" var en höjdare när den kom 1974. Är den bortglömd nu? I så fall vill jag gärna påminna om den kärleksfullt kaxiga, aningen naivt vänsterorienterade Disa och hennes rutiga kommunalrådsman Ruter på Gotland.
Elisabet Hermodsson är en sådan där multibegåvad människa som inte bliver vid sin läst, ity att hon icke är skomakare, utan bildkonstnär, prosaist, vetenskapskritiker, poet, vispoet/tonsättare, sångerska... you name it.
Jag har skrivt om henne många gånger, både korta texter och större reportage i Upsala Nya Tidning, UNT. Fast allra första gången faktiskt i Norrköpings Tidningar. Eller möjigen Folkbladet Östgöten. I min ungdom i det tidiga 1970-talet.
Persolnigen är jag allra mest fäst vid hennes poesi och hennes visor. Även om jag också uppskattar hennes sätt att teckna, liksom skissartat, ivrigt och eftertänksamt på samma gång. Bilder i flera dimensioner där något ofta döljer sig under och bakom något annat.
Disa Nilsons visor bjuder på Elisabet Hermodssons musik, poesi, samhällsengagemang, sensualism och humor.
Har du varken sett eller hört visorna? Googla, uppsök ett bibliotek eller antikvariat. Passa samtidigt på att leta efter "Vad gr vi med sommaren kamrater?" - albumet som föregick Disa, med visor om Fårö, havet, himlen, livet, kärleken.
Elisabet Hermodsson är absolut en av Sveriges främsta vispoeter och vistonsättare!
Och jag tror att Disa Nilson är mycket aktuell också i dag!
Avdelning: Poesi Taggar: #Gotland #Fårö #samhällsengagemang #natur #poesi #visor #humor #sensualism
Kommentera
Pernilla Flisberg
Behaglig spänning
Jag har nyligen läst ut Mari Jungstedts senaste deckare, ”Den man älskar”. Det är hennes tolfte del i serien som utspelar sig på Gotland
Avdelning: Spänning Taggar: #Gotland #mobbning #brott #mord
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Ett urval Anna Jansson
Min första bekantskap med Anna Jansson var när jag på en bensinmack i Visby köpte hennes ”Främmande fågel”. Det var en spännande bok om den då aktuella fågelinfluensan. Och det var lite extra roligt att köpa den på Gotland som är författarens inmutade deckarvärld precis som för Mari Jungstedt. Janssons ”När skönheten kom till Bro” inhandlade jag på färjan några år senare. I den boken är det medeltidsvecka på ön, och en grupp ägnar sig åt lajvspel. Det komplicerar handlingen men ger den också den mystik som följer av osäkra gränser mellan spel och verklighet.
Avdelning: Spänning Taggar: #Gotland
Kommentera
Eleni Schmidt
Monster på Gotland
Gotland är en farlig plats.
Avdelning: Ungdom Taggar: #Skräck Zombier Gotland
Kommentera
Carolina Landin
Blodig zombieaction för barn
Det duger inte att vara på ett halvtaskigt deprimerat decemberhumör när man ska läsa Varelserna. För humöret blir liksom inte bättre av att läsa den. Hopplösheten suger tag i mig från första sidan och spottar ut mig totalt modlös efter någon timmes läsning. Längre tar det inte att läsa Varelserna för den är bara på drygt 60 sidor. Alltså, den är bra. Och läskig. Och spännande – action från första sidan till sista. Men jag blir så dyster, så dyster av att läsa den för det är verkligen nattsvart och slutet är hemskt.
Men.
Avdelning: Barn Taggar: #recension #9-12 #skräck #zombier #dystopi #Gotland
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Anne-Charlotte Östman
Ödramatik
Liksom Mari Jungstedt har Anna Jansson mutat in Gotland som deckarförfattare. Jag har med behållning läst hennes Främmande fågel. Härom kvällen såg jag filmen Inte ens det förflutna som nyligen haft premiär. Den bygger på en av Anna Janssons böcker.
Polisen Maria Wern i Visby har en kort tid varit förföljd av en okänd person. Hon tror att det är någon som är missnöjd med hur hon skött ett av sina fall. Att hon för att komma bort ett tag accepterar en inbjudan till återträff med gamla skolkamrater tycker hennes kolleger är en god idé. På Stora Karlsö ska gänget som bara består av kvinnor tillbringa ett par dagar. Rollerna är besatta av namnkunniga och skickliga skådespelare. Vid sidan av Eva Röse i huvudrollen ser vi Frida Hallgren, Helena af Sandeberg, Rebecka Hemse med flera. En intressant gruppdynamik uppstår kanske inte helt oväntat utifrån vars och ens förutsättningar.
Stora Karlsö är ett gott val med sitt ensliga läge sex kilometer utanför Gotlands kust. Ön är obebodd, klipporna stupar rakt ner i havet. Vädret är också en dramatisk medspelare med regn, åska, blåst och - när man tror det ska klarna upp - dimma.
Det är en och en halv timmas spännande bioupplevelse. Filmen använder sig väl av genrens möjligheter. När vi går ut på gatan pratar vi om hur vi kunde missa det avgörande. Men det var meningen förstås. Det gjorde även de inblandade. Och jag tror till och med att det fanns ett lite djupare tema som det anslöt till.
Avdelning: Spänning Taggar: #Gotland #filmatisering
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Igenkänning på flera plan
Deckargenren har sina varianter. Från Edgar Allan Poes Morden på rue Morgue via Agatha Christie hamnar vi i de berättelser som utspelar sig i någon form av slutet rum. Vi har ett antal misstänkta att spela med. Spår läggs ut och ställs samman för att vi ska kunna gissa mördaren. I andra kriminalhistorier vet vi vem mördaren är som i Dostojevskijs Brott och straff eller som senast i Karin Fossums Jag kan se i mörkret. Det är frågan om han ska bli upptäckt som håller oss vakna.
Kriminalkommissarie Knutas och hans kollega Karin samt journalisten Johan och hans fru Emma är mer vardagliga förhållanden som har mejslats ut i de tidigare böckerna. Personliga band har lösts upp. Nya har knutits.
Mari Jungstedts deckare ges av förlaget en påkostad inramning. Den här gången är omslaget till och med glittrigt. Jag har inte lyckats lista ut varför, och det är väl inte bra. Jag slås av diskrepansen mellan det yttre och det inre. Boken tar inte många timmar att läsa, och när jag har lagt den ifrån mig återstår mest tomhet, inget dröjer sig kvar. Människan är bara sina handlingar.
Nya platser på Gotland introduceras. Det har fungerat som turistreklam även på mig. En vacker februaridag med sol och pudersnö tog jag mig till konstnärshemmet Muramaris fem kilometer norr om Visby för att det figurerat i Den döende dandyn. Men eftersom jag varit på ön ett antal gånger och rest runt en del är det nog mer igenkänningsfaktorn som får mig att läsa Mari Jungstedt.
Avdelning: Spänning Taggar: #Gotland
Kommentera
Anmäl textfel
