Mikael Rapp
En helg i Söderbergs tecken…
I helgen vimlade Uppsalas gator med folk under Kulturnatten. Stadsfesten tog varenda del av staden i besittning: skivbackar på gatorna, musik i varje gatuhörn och torg, bokcaféer och boksigneringar. Kultur i var hus. Men biografen och teatern bjöd på en oplanerat (?) tajmad dubbelpremiär av Hjalmar Söderbergs två kändaste romaner: Pernilla Augusts filmatisering av Den allvarsamma leken (1912) och Doktor Glas (1905) regisserad av Mikaela Ramel för Uppsala stadsteater.
Avdelning: Klassiker Taggar: #teater #kulturnatten #filmatisering #bio
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Surrealistisk film efter Boris Vian
Att översätta Boris Vians surrealistiska roman L'écume des jours (Dagarnas skum) till filmduken är helt väntat inte lätt gjort. Jag såg filmen med samma titel på bio 2012, och resultatet får väl sägas vara halvlyckat. Boken som kom ut i Frankrike 1947 handlar om den rike Colin som lever livets glada dagar med en kock, Nicolas, som lagar de mest utsökta komplicerade rätter. Hemmet är minst sagt finurligt inrett. Det överträffar till och med Musse Piggs husvagn. Till exempel kan man med tonhöjderna på Colins piano blanda cocktails. Jazz är både Colins och Vians passion. Det händer så underliga saker och så snabbt att man i den första delen av filmen blir alldeles yr i huvudet. Mycket utgörs tyvärr av skärmar och maskiner som framstår som gammaldags science fiction.
När både Nicolas och hans vän Chick har fått flickvänner vill Colin inte vara utan. Efter vissa valhäntheter har han turen att få ihop det med den vackra Chloé som spelas av Audrey Tautou (Amélie från Montmartre). Nu inträder en romantisk del, där Colin och Chloé svävar över Paris i en molnbubbla.
Men säg den lycka som varar. Chloé drabbas av näckros (nénuphar) i ena lungan. Där har regissören Michel Gondry fått till det. Chloés sjukdom speglar sig i ett expressionistiskt universum. Fönstren i Colins våning gror igen av smuts och rummen krymper. Det leder mina tankar till Lars von Triers Melancholia, där brudens slöja förvandlas till döda buskar.
Ordlekar förekommer också. Lätt att ta till sig är att petits fours serveras som små ugnar (= fours). Annat får man vara mer på sin vakt för att upptäcka.
Genomgående driver Vian med Sartre som han kallar Jean-Sol Partre. Detta utspelas under Sartres storhetstid. Vian låter Colins vän Chick vara en alltför hängiven beundrare som förslösar allt han äger på böcker av Partre och föremål som tillhört denne. Förklaringen lär vara att Boris Vians fru Michelle blev sekreterare till Sartre och inledde ett förhållande med honom som fick äktenskapet att spricka.
På SVT2 i kväll kan ni se det högst märkliga dramat.
Avdelning: Klassiker Taggar: #filmatisering #surrealism #expressionism
Kommentera
Mikael Rapp
Böcker som film: Några tankar
Jag gillar när böcker blir filmatiserade. Harry Potter-filmerna var väl inte fantastiska. Något jag skyller på att Terry Gilliam nekades som regissör. Den heliga gralen av bok-filmatiseringar för mig är och förblir hans evighetsprojekt "The Man Who Killed Don Quixote". Den bästa filmatiseringen av en bok är nog fortfarande Apocalypse Now.
Men oavsett hur bra eller dåliga filmatiseringarna blir så är jag nästan alltid exalterad inför nya filmatiseringar av böcker. Några synpunkter:
- Den Store Gatsby går inte att få till. Det har försökts fem gånger. Det går inte. (Däremot säger den senaste filmatiseringens populäritet en del om vår nutid.)
- Sagan om Ringen-filmerna är bra. Bilbo-filmatiseringarna likaså. Men det finns inga filmatiseringar av böcker som gör mig så frustrerad över "konstnärlig frihet".
- Hunger Games går att titta på.
- Joe Wrights filmatiseringar av diverse klassiker är välproducerade men överambitiösa. Seriöst: Att filma Anna Karenina går inte om det inte är ett nio timmar långt, ryskt opus. Och vem vill titta på det?
Den nya filmatiseringen av Bröderna Lejonhjärta blir intressant. Lär inte vara lika bra som jag minns Olle Hellboms version. Jag ser fram emot filmatiseringen av Pynchon's Inherent Vice. Så pass mycket att jag läste boken. The Grand Budapest Hotel kändes lite grann som en bok. Eller iaf en pjäs.
Filmatiseringar är oavsett kvalité en tribut till världens bästa medium: Böckerna.
Avdelning: Taggar: #film #filmatisering
Kommentera
Mats Strandberg
Nu kommer nya Virginia Andrews-filmen
Förutom Stephen King så fanns det en annan författare vars böcker jag upptäckte på 80-talet, när jag egentligen var alldeles för ung för att läsa dem. Det var Virginia Andrews, denna drottning av snaskigt tantsnusk strösslat med gotisk släktskräck. När den nya filmatiseringen av Vindsträdgården sändes på amerikansk tv gjorde DN:s Hanna Fahl en stor intervju med några Andrews-fans, däribland mig.
Nu har filmatiseringen av uppföljaren, Blomblad för vinden som utan tvekan är den bästa och knasigaste boken i hela serien, kommit. Trailern får min inre fanboy att skaka av indignation. VAR ÄR RIDPISKAN? Ska de låta mamma tända eld på mormor istället för att ge Cathy hennes hämnd? Hela grejen med Blomblad för vinden var ju att Cathy var en ytterst tvivelaktig hjältinna. Har de mesat till henne nu? Dessutom läser jag att de tagit bort karaktären Paul, läkaren som tar hand om syskonen Dollanganger när de rymt, och sen blir Cathys älskare.
Tv-kanalen Lifetime ska filmatisera resten av Dollanganger-böckerna, plus boken Älskade Audrina (som i den här ganska fantastiska sågningen kallas för "the worst book in history".)
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #filmatisering #tantsnusk #80-tal
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Ödramatik
Liksom Mari Jungstedt har Anna Jansson mutat in Gotland som deckarförfattare. Jag har med behållning läst hennes Främmande fågel. Härom kvällen såg jag filmen Inte ens det förflutna som nyligen haft premiär. Den bygger på en av Anna Janssons böcker.
Polisen Maria Wern i Visby har en kort tid varit förföljd av en okänd person. Hon tror att det är någon som är missnöjd med hur hon skött ett av sina fall. Att hon för att komma bort ett tag accepterar en inbjudan till återträff med gamla skolkamrater tycker hennes kolleger är en god idé. På Stora Karlsö ska gänget som bara består av kvinnor tillbringa ett par dagar. Rollerna är besatta av namnkunniga och skickliga skådespelare. Vid sidan av Eva Röse i huvudrollen ser vi Frida Hallgren, Helena af Sandeberg, Rebecka Hemse med flera. En intressant gruppdynamik uppstår kanske inte helt oväntat utifrån vars och ens förutsättningar.
Stora Karlsö är ett gott val med sitt ensliga läge sex kilometer utanför Gotlands kust. Ön är obebodd, klipporna stupar rakt ner i havet. Vädret är också en dramatisk medspelare med regn, åska, blåst och - när man tror det ska klarna upp - dimma.
Det är en och en halv timmas spännande bioupplevelse. Filmen använder sig väl av genrens möjligheter. När vi går ut på gatan pratar vi om hur vi kunde missa det avgörande. Men det var meningen förstås. Det gjorde även de inblandade. Och jag tror till och med att det fanns ett lite djupare tema som det anslöt till.
Avdelning: Spänning Taggar: #Gotland #filmatisering
Kommentera
Anmäl textfel
