Lena Köster

Turkiet allt farligare

Läget i Turkiet blir allt farligare för journalister och författare. Ragip Zarakolu, tidigare fristadsförfattare i Sigtuna, protesterar mot turkiska regeringens övergrepp mot media och enskilda journalister och författare: i dag mot hans tidning Özgür Gündem och mot hans sons hem.

Läs hela inlägget ...

Kommentera

Lena Köster

Lale Müldür - stark poetröst i Turkiet

Mycket av allt. Det är första intrycket. Och det gäller både Istanbul och poeten Lale Mürdür.

Från svenska konsulat/SRII tar det tjugo minuter att promenera gågatan Istiklal Caddesi fram till Taksimtorget. Några tusental personer, 30 000 kanske..., är på väg åt motsatt håll. Någon berättar för mig att tre miljoner människor rör sig längs den här gatan varje dag, åtminstone under turistsäsongen. Jag snirklar mig fram så snabbt jag kan.

Från Taksimtorget  går jag fem-sex minuter längs en trafikerad gata med butiker av modellen hål-i-väggen ner till det tyska sjukhuset. Där möter mig Lale Müldür och hennes assistent, en kvinna från Georgien, vars namn jag inte lyckas uppfatta.

Vi fortsätter gå gränder till höger, gränder till vänster, upp en liten bit och ner igen. Till slut nerför en kort men mycket brant backe, äntligen framme.

Temperaturen ligger fortfarande en bit över 30 grader i skuggan, det är en av de första dagarna i september.

I Lales farstu doftar det som i Indien, curry och koriander. Det är mörkt och murrigt, inte alltför fräscht.

Men när hon öppnar sin dörr och säger välkommen, är det till en fyrarumslägenhet med ett ljust, nymålat vardagsrum, hypermodernt kök och en balkong med svindlande utsikt över Bosporen mot Top Kapi, Aya Sofia, Blå moskén och - inte för att den syns, men för att jag vet att den är där - den berömda kryddbasaren på andra sidan Galatabron.

Ännu har vi inte sagt ett ord om poesi.

Vi pratar Istanbul, uppförsbackar och utsikter tills assistenten har serverat oss te och försvunnit in i sitt rum: hon är skild, singel och arbetar dygnet runt för Lale Mürdür, som drabbades av stroke 2002, och behöver viss assistans även om hon har tillfrisknat i stort.

-Jag skriver fortfarande, men numera talar jag in min poesi och får den utskriven av en god vän, säger Lale.

Vi är omedelbart Lale och Lena med varandra, också i den korta sms-växling vi haft för att bestämma tid och plats för mötet.

Hon är en kvinna som syns och hörs: kortväxt med - för tillfället bara, av fotografier från tidigare år att döma - långt hår och hellugg blekt intill vithet, mängder av turkos och svart ögonmakeup och generöst påmålat orangerött läppstift. Grön klänning, bekväma slippers.

Vardagsrummet har vita väggar, och en välfylld bokhylla och ett flertal målningar. De flesta målade av hennes exmake, en belgisk konstnär, och föreställande henne. Ett par Kristusbilder, noterar jag.

Är hon religiös och i så fall kristen?

-Ja, jag är religiös, troende muslim. Men jag älskar Jesus lika mycket som Muhammed. Och vet du, i en gren i min bakgrund... är vi en judisk familj!

De tre monoteisiska religionerna möts alltså i en kvinna, en poet i världsstaden Istanbul.

Är det också vad hon skriver om?

- Jag skriver om allt. Kärlek, livet, världen. Min första dikt skrev jag när jag var tio år. Men sedan tänkte jag egentligen bli ingenjör.

Lale Müldür har flera universitetsexamina i bagaget: "electronics and ekonomics" från Ankara, en BA (fil kand) i ekonomi från universitetet i Manchester i England och en MA (examen mellan fil mg och fil lic) från Essex University.

Hon är kolumnist i vänsterliberala tidskriften Radikal i Istanbul.

Men, säger hon, handlar det om hennes identitet, är det poet hon är.

Oavsett universitetsstudierna, var det poesin som tog över. Hon har fått ett tjugotal diktsamlingar publicerade och befinner sig tveklöst på den turkiska litteraturparnassen.

-Men jag har inte goda relationer till alla andra poeter, även om det finns en del jag tycker bra om.

Osagt om det är personerna eller poesin hon talar om, för hon säger i samma veva att hon inte läser särskilt mycket poesi.

Två av hennes diktsamlingar har översatts till engelska, en av en amerikansk översättare, en publicerad i Irland. Och några dikter har tonsatts. Mest känd är Destina från diktsamlingen Water Music.

Hennes poesi är mångbottnad med fler hintar till Bibeln och Koranen än man kanske inser vid en första läsning, om man själv inte är lika inläst och påverkad som hon.

Jag tänker att jag kanske borde starta ett projekt och introducera några turkiska poeter i Sverige. Helst kvinnor för att kvinnor generellt sällan får ta lika mycket plats som män på parnassen, även om just Lale Müldür råkar ha tagit plats där

Så får det bli! Jag drar till Turkiet igen i höst. Vi hörs om det då.

Kommentera

Lena Köster

Bok- presentation:	Satiriska sagor
Författar- presentation:	Aziz Nesin
Inbunden Finns i lager, 172 kr

När skönlitteratur blev matematik

Intäkterna från Turkiets mest lästa författare Aziz Nesins skönlitteratur blev första byggstenen i en turkisk matematikby. Där fördjupar sig studenter i matte med hjälp av professorer från bland annat Sverige, England och Tyskland. Och Turkiet förstås.

Nu är det här inte en blogg om matte, utan om skönlitteratur. Och framför allt vad den kan leda till.

Läs hela inlägget ...

Kommentera

Henrik Elstad

Bok- presentation:	Ormstenens gåta
Författar- presentation:	Jason Goodwin
CD-skiva Finns i lager, 349 kr

Ormstenens gåta

Yashim är eunucken som också löser mordgåtor i Istanbul. Boken är den andra om Yashim och utspelar sig i början av 1800-talet, vilket medför att deckaren har mycket historia över sig. Att fallet rör en fransk arkeolog, Maximilien Lefèvre, bidrar naturligtvis till de historiska referenserna. Hans kropp hittas brutalt stympad utanför den franska ambassaden i samma veva som flera andra män med kopplingar till honom mördas. Det visar sig finnas flera som har skulder och fordringar till Lefèvre. Eftersom han är en känd skattletare och vill få tag på gamla bysantiska föremål är han inte heller helt väl sedd av alla. Den som sist ser Lefèvre är besvärande nog Yashim, som följer honom till en kajk på väg till ett skepp som ska lämna Istanbul.

"Under tiden skulle alla snart frestas att tro att Yashim hade mördat honom. Det spelade ingen roll om de trodde det eller ej: det skulle räcka med att lufta möjligheten. Förtal spreds bara om de svaga: ingen slungade anklagelser mot människor vars makt var säker. Att utsättas för misstankar visade på bristande tur för Yashims del, och ingen i Istanbul tyckte om en man med otur."

Några ingredienser är centrala i Goodwins roman: Siffran tre som i Istanbuls namn, stadens kosmopolitiska karaktär som bro mellan Europa-Asien, väst och öst eller kristendom-islam, helgedomen Aya Sofia och vatten.

"Yashim visste att Istanbul fick sitt vatten från skogen men han hade bara en vag uppfattning om hur vattnet nådde kranen på hans gård. De albanska vattumännen, bärare av traditioner från det romerska imperiet, vars akvedukter de kopierade och underhöll, utövade en konst så livsviktig och gåtfull att dess hemligheter fördes vidare från far till son."

Förutom att det är en intressant skildring av livet i Istanbul och dess historia så är Ormstenens gåta också en mycket spännande deckare. Även om många klassiska deckarmoment ingår är den originell och väl värd att läsa för deckarläsare som vill ha lite variation.

Kommentera