Lena Köster

Om muslimska kvinnor i Israel

jag får nya kunskaper som gör det lättare för mig att förstå dem jag möter"

Ibland hittar jag i bokhyllan en bok, som jag har glömt att jag köpt. Det betyder inte att boken är ointressant. Bara att jag är disträ. Det kan bli en stor och överraskande läsupplevelse. Som med Eli Göndörs "Jag har mina känslor och mitt förstånd" om muslimska kvinnor i Israel.

Boken bygger på Eli Göndörs doktorsavhandling i islamologi vid Lunds uiversitet 2012 och är publicerad samma år. Eli Göndör är jude och islamolog. Det kan tyckas lite speciellt, men är i själva verket en del av en  lång tradition.

Bokens titel är ett citat från en av de kvinnor författaren har intervjuat. Han skriver  om islamism i Israel och om kvinnornas vardagsliv och religiösa föreställningar på ett klargörande och respektfullt sätt och redogör också för hur han, inte helt utan problem, har kunnat genomföra arbetet.

Om Gud bakom allt, om helvetet, om kvinnors hijab (slöja) och jlbab (heltäckande långt klädesplagg), om bröllop och universitetsstudier talar Eli Höndör med en grupp kvïnnor, som själva betecknar sig som religiösa, men också lägger stor vikt vid sina universitetsutbildningar. Historiska tillbakablickar och statiostik finns med för att förklara intervjufrågor och svar och för att sätta in dem i ett större sammanhang än bokens.

Som svensk sekulariserad kristen befinner jag mig långt från den religiösa föreställningsvärld som just de här muslimska kvinnorna skildrar. Men jag får nya kunskaper som gör det lättare för mig att förstå dem jag möter, till exempel i arbete med dagens flyktingar från Syrien, Jemen och Afghanistan. Vare sig de bära hijab eller andra sjalar eller ej och vare sig de bekänner sig som djupt religiösa eller, som jag, mer sekulariserade.

Intressant är att de intervjuade kvinnorna och den redovisade statistiken tyder på att muslimska kvinnor i Israel i dag utbildar sig mer och dröjer längre med att gifta sig och skaffa sig famillj, än sina mödrar, samtidigt som flera hävdar att de blivit mer religiösa med åren.

Kommentera

Lena Köster

Lale Müldür - stark poetröst i Turkiet

Mycket av allt. Det är första intrycket. Och det gäller både Istanbul och poeten Lale Mürdür.

Från svenska konsulat/SRII tar det tjugo minuter att promenera gågatan Istiklal Caddesi fram till Taksimtorget. Några tusental personer, 30 000 kanske..., är på väg åt motsatt håll. Någon berättar för mig att tre miljoner människor rör sig längs den här gatan varje dag, åtminstone under turistsäsongen. Jag snirklar mig fram så snabbt jag kan.

Från Taksimtorget  går jag fem-sex minuter längs en trafikerad gata med butiker av modellen hål-i-väggen ner till det tyska sjukhuset. Där möter mig Lale Müldür och hennes assistent, en kvinna från Georgien, vars namn jag inte lyckas uppfatta.

Vi fortsätter gå gränder till höger, gränder till vänster, upp en liten bit och ner igen. Till slut nerför en kort men mycket brant backe, äntligen framme.

Temperaturen ligger fortfarande en bit över 30 grader i skuggan, det är en av de första dagarna i september.

I Lales farstu doftar det som i Indien, curry och koriander. Det är mörkt och murrigt, inte alltför fräscht.

Men när hon öppnar sin dörr och säger välkommen, är det till en fyrarumslägenhet med ett ljust, nymålat vardagsrum, hypermodernt kök och en balkong med svindlande utsikt över Bosporen mot Top Kapi, Aya Sofia, Blå moskén och - inte för att den syns, men för att jag vet att den är där - den berömda kryddbasaren på andra sidan Galatabron.

Ännu har vi inte sagt ett ord om poesi.

Vi pratar Istanbul, uppförsbackar och utsikter tills assistenten har serverat oss te och försvunnit in i sitt rum: hon är skild, singel och arbetar dygnet runt för Lale Mürdür, som drabbades av stroke 2002, och behöver viss assistans även om hon har tillfrisknat i stort.

-Jag skriver fortfarande, men numera talar jag in min poesi och får den utskriven av en god vän, säger Lale.

Vi är omedelbart Lale och Lena med varandra, också i den korta sms-växling vi haft för att bestämma tid och plats för mötet.

Hon är en kvinna som syns och hörs: kortväxt med - för tillfället bara, av fotografier från tidigare år att döma - långt hår och hellugg blekt intill vithet, mängder av turkos och svart ögonmakeup och generöst påmålat orangerött läppstift. Grön klänning, bekväma slippers.

Vardagsrummet har vita väggar, och en välfylld bokhylla och ett flertal målningar. De flesta målade av hennes exmake, en belgisk konstnär, och föreställande henne. Ett par Kristusbilder, noterar jag.

Är hon religiös och i så fall kristen?

-Ja, jag är religiös, troende muslim. Men jag älskar Jesus lika mycket som Muhammed. Och vet du, i en gren i min bakgrund... är vi en judisk familj!

De tre monoteisiska religionerna möts alltså i en kvinna, en poet i världsstaden Istanbul.

Är det också vad hon skriver om?

- Jag skriver om allt. Kärlek, livet, världen. Min första dikt skrev jag när jag var tio år. Men sedan tänkte jag egentligen bli ingenjör.

Lale Müldür har flera universitetsexamina i bagaget: "electronics and ekonomics" från Ankara, en BA (fil kand) i ekonomi från universitetet i Manchester i England och en MA (examen mellan fil mg och fil lic) från Essex University.

Hon är kolumnist i vänsterliberala tidskriften Radikal i Istanbul.

Men, säger hon, handlar det om hennes identitet, är det poet hon är.

Oavsett universitetsstudierna, var det poesin som tog över. Hon har fått ett tjugotal diktsamlingar publicerade och befinner sig tveklöst på den turkiska litteraturparnassen.

-Men jag har inte goda relationer till alla andra poeter, även om det finns en del jag tycker bra om.

Osagt om det är personerna eller poesin hon talar om, för hon säger i samma veva att hon inte läser särskilt mycket poesi.

Två av hennes diktsamlingar har översatts till engelska, en av en amerikansk översättare, en publicerad i Irland. Och några dikter har tonsatts. Mest känd är Destina från diktsamlingen Water Music.

Hennes poesi är mångbottnad med fler hintar till Bibeln och Koranen än man kanske inser vid en första läsning, om man själv inte är lika inläst och påverkad som hon.

Jag tänker att jag kanske borde starta ett projekt och introducera några turkiska poeter i Sverige. Helst kvinnor för att kvinnor generellt sällan får ta lika mycket plats som män på parnassen, även om just Lale Müldür råkar ha tagit plats där

Så får det bli! Jag drar till Turkiet igen i höst. Vi hörs om det då.

Kommentera

Carl Magnus Juliusson

Bok- presentation:	Väldigt sällan fin
Författar- presentation:	Sami Said
Inbunden Finns i lager, 262 kr Pocket Finns i lager, 69 kr

Vem är det som bestämmer vem du är?

Långfredag och jag har just läst färdigt Sami Saids hyllade debutroman Väldigt sällan fin. Den handlar om Noha som flyttar hemifrån för att läsa religionsvetenskap i Linköping. Han är muslim från Eritrea och lägger så gott som all sin fritid på att läsa om sitt hemlands historia.

Hemma i Göteborg bor hans stränga far kvar som agerar moralisk förebild för honom. Sverige är ett dekadent och moraliskt depraverat land och Noha ska inte falla till samma låga nivå utan bör hålla sig undan tjejer, alkohol och till och med musik.

Trots att han aktivt undviker kontakt med andra människor lär han till slut ändå känna Fredrik som sedan ska komma att byta namn till Abdul och konvertera till islam. Han tycker inte att Noha är tillräckligt true. Han försöker få med honom till olika islamska träffar och få honom att bli strängare i sin tro.

Men han lär också känna Anna, en vanlig tjej som tycker om musik och ordnar barnprogramsträffar med sina kompisar och någonstans också har ett visst öga för Noha. Hon poängterar att hans blyghet och konflikträddhet inte alls är eritreanskt utan faktiskt svenskt – helsvenskt till och med.

Läs hela inlägget ...

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Henrik Elstad

Bok- presentation:	Vems islam : de kontrastrika muslimerna
Författar- presentation:	Mohammad Fazlhashemi
Häftad Finns i lager, 333 kr

Vems islam

Vad vet du om islam, egentligen? Om du som jag har vissa diffusa kunskaper tycker jag att du bör läsa Vems islam. På 300 sidor får man lära sig en hel del om islam och den muslimska världen då och nu. Fazlhashemi utgår ifrån den bild av islam och muslimer som är ganska negativ och som klumpar ihop 1,5 miljard människor i en klump som västvärlden kan ha åsikter om utifrån det som syns i media. Det krävs ganska lite tankemöda för att inse att så många människor som bor på vitt skilda platser inte lever, tänker och tycker på samma sätt.

Boken inleds med lite historia om hur Muhammed grundar islam på 600-talet och sprider religionen över arabiska halvön, bl.a. med hjälp av Koranen som han har låtit nedskrivas. Sedan beskrivs olika diskussioner som har förts kring islams förhållande till omvärlden sedan dess. Till att börja med var den muslimska världen framstående inom t.ex. vetenskap och kultur vilket spillde över mycket på Europa. Fazlhashemi menar att man i väst till stor del undanhåller de positiva saker som araber och perser bidrog med under medeltiden och vilken betydelse det hade för den naturvetenskapliga och kulturella utvecklingen i Europa under renässansen och upplysningstiden.

Den största delen av boken behandlar aktuella politiska diskussioner utifrån synen på islam som kvinnofientlig, västfientlig och antidemokratisk. Detta är intressanta kapitel som visar på helt andra utvecklingsmöjligheter för den muslimska världen och väst än vad som är fallet idag. Föreställningen att det enligt Koranen och därmed Guds ord är omöjligt med jämställdhet och demokrati i kombination med islam grusas ordentligt i diskussionen. Det grundläggande förhållningssättet som Koranen förespråkar är rättvisa och utgår man från det kan man tänka sig båda delar.  Enligt många feministiska muslimer var Muhammed själv ganska radikal och bidrog till att ge kvinnor bättre rättigheter för sin tid, t.ex. arvsrätt och rätt till utbildning. Det och mycket annat kan man läsa i kapitlet med det underbara namnet; Genusjihad.

Att många muslimska länder idag är hårdföra diktaturer som styrs med religiösa förtecken menar Fazlhashemi beror mycket på en besvikelse över tidigare styren, bl.a. demokratiska västländer som inte levde upp till idealen om mänskliga rättigheter under sin tid som kolonialmakter. Däremot skulle islam må mycket bra av en demokratisering enligt författaren för det skulle utveckla religionen som han menar delvis har stelnat efter alltför traditionella och konservativa tolkningar av Koranen och Muhammeds liv. Det finns också stöd för demokrati hos muslimer, bl.a. refereras till en undersökning som visar att 70-95% av invånarna i muslimska länder anser att demokrati är det bästa styrelsesättet.

Vems islam är en mycket aktuell bok och tjänar på att läsas just nu. Ett kapitel handlar om Mohammedteckningarna i Danmark, varför de publicerades just där och att det kanske var största anledningen till upprördheten hos muslimerna. Det är ett något akademiskt språk eftersom författaren är docent, men det är inte på något vis svårläst.

Kommentera